2013-12-29

Grekland EU-ordförande från nyår!

Det blir ibland ofrivillig ironi i EU-såpan. Det land som tar över ordförandeskapet i EU från och med årsskiftet och ett halvår framåt är krislandet Grekland. Till EU:s fördel får väl sägas att man inte diskriminerar länder ifråga om ordförandeskapet.

Detta nu, då Grekland kan göra statsbankrutt på riktigt
Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Kanske väntar Grekland till efter att ordförandeskapet är avklarat med att göra statsbankrutt. En plötslig kris kan dock ställa frågan på sin spets. Grekland kommer dock troligen snart att försöka att på något sätt få till en ny nedskrivning av delar av sin orimligt stora statsskuld. Detta kommer dock troligen att motarbetas av Tyskland med flera.

Läget i den grekiska ekonomin är som bekant urdåligt och landet har befunnit sig i recession i flera år nu. Arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på horribla 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU när de har gått om Bulgarien och Rumänien ifråga om fattigdom.

Hur kommer det att gå under de EU-toppmöten som under första halvåret 2014 ska hållas i Grekland? Det blir gissningsvis stora protester med tanke på den missnöjesnivå och misär som finns i landet.

Den grekiska regeringen under Antonis Samaras kommer under ordförandeskapshalvåret att fokusera på ett antal frågor.

För det första kommer man att arbeta vidare med den beramade bankunionen, en fråga som definitivt ligger i Greklands intresse. Bankunionen måste godkännas av EU-parlamentet, vilket kan bli svårt. Helst vill man förstås göra detta innan EU-parlamentsvalet i slutet av maj.

Grekland kommer också att fokusera på invandringsfrågorna, eftersom antalet flyktingar och illegala invandrare ökat den senaste tiden på grund av våldsamheter i Syrien och Nordafrika. Grekland vill troligen stärka gränskontrollerna och att hela unionen hjälper de länder som är särskilt utsatta (framförallt Grekland, Bulgarien och Italien). Italien, som tar över ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2014, har också ett starkt intresse i denna fråga.

Under Greklands ordförandeskapstid kommer lokal- och regionalval att hållas i Grekland i mitten av maj och så förstås valet till EU-parlamentet i slutet av maj. Det är bäddat för ett intressant halvår i EU-politiken.

2013-12-26

Annandagsläsning: svensk bostadsbubbla, irländsk återhämtning, Kinas kreditförluster, Europas banker

Såhär när det värsta julstöket är över kan man ägna sig åt att läsa några intressanta artiklar. Här är mitt urval för idag:
  • Bobubbla tipsar om att den oberoende finansanalytikern Peter Malmqvist berömmer Riksbankens räntepolitik och argumenterar för att vi har en bostadsbubbla i Sverige:
    "Skulle det vara lämpligare att försöka styra priset på mjölk och semesterresor med hjälp av räntan? Tveklöst framstår bostadspriserna och den därtill hörande utlåningen, som den mest påverkbara faktorn av alla. Om centralbankerna världen över de senaste 15 åren haft större fokus på bostadspriser hade finanskraschen 2008 aldrig uppstått. Huvudproblemet är just det enögda stirrandet på konsumentprisindex.
    Riksbankens ökade fokus på bostadspriserna borde därför berömmas. Bevisen för att Sverige har mycket uppdrivna bostadspriser är nämligen överväldigande, både ur ett långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Granskar vi 16 industriländer med trovärdig prisstatistik kan konstateras att bara ett land haft kraftigare prisökningar än Sverige de senaste femton åren. Svenska bostadspriser har stigit 130 procent mer än inflationen"
  • Irland ska nu kapa den finansiella livlinan i form av stöd från EU och IMF. Irland är det land av EU:s krisländer som återhämtat sig bäst från sin kris. Sysselsättningen på den gröna ön ökar till och med.
    "Irland ser nu sin arbetsmarknad helas med ökande hastighet och arbetslösheten har fallit från högsta siffran 15,1% i februari 2012 till 14,1% i november 2012 och vidare ner till 12,5% i november 2013. Och tvärtemot vissa experter beror det inte på utvandring eftersom sysselsättningen ökat med 58000 eller omkring 3,2% det senaste året, vilket betyder att sysselsättningen ökar snabbare än arbetslösheten minskar."
  • Michael Pettis skriver hos Mish om Kinas kommande tillväxtproblem, dåliga investeringar och dåliga lån som sopas under mattan.
    "Om Kina för närvarande har slösat betydande mängder av investeringar, är det klart att mycket av de medföljande dåliga lånen inte har skrivits ner korrekt. Dåliga lån existerar nästan inte i banksystemet - alltså de har inte tagits i form av reserver eller nedskrivningar.
    Men underlåtenheten att erkänna förlusterna betyder inte att förlusterna inte finns. De förluster som implicit finns i de dåliga lånen måste (och kommer att) skrivas ner i framtiden, antingen explicit, i vilket fall de kommer att leda till ett direkt avdrag på BNP-tillväxten, eller implicit, i vilket fall de kommer att kräva implicita och dolda överföringar från någon del av ekonomin (vanligen hushållssektorn) för att täcka gapet mellan den "reella" kapitalkostnaden och den nominella (subventionerade) kapitalkostnaden. Denna överföring måste reducera framtida tillväxt."
  • Den tyske professorn Martin Hellwig anser att Europas banker är i dåligt skick med många miljarder euro i orealiserade förluster.
    "- De svaga bankerna förlitar sig på ECB för att få lån. Bankerna investerar sedan pengarna genom att låna ut till dem till sina länders regeringar, eller till andra i marknaden. Bankerna avstår från att låna ut till den verkliga ekonomin. Därför hjälper inte heller de låga räntorna ekonomin att ta fart.
    [...]
    - Det finns ingen politisk vilja att ta tag i problemet, inte bland regeringar och inte heller bland övervakande myndigheter. Bankerna räddades utan att tvingas att städa upp sina balansräkningar. Glöm inte att många politiker älskar sina banker, de använder bankerna som en källa till pengar, att använda när de behöver."

2013-12-11

Tidsperiod för bostadspriserna...

Igår skrev jag om hur Lars E.O. Svensson argumenterade för att de svenska bostadspriserna "fått ett skift till en högre nivå", vilket fick mig att jämföra hans uttalande med Irving Fishers ökända uttalande om en "permanent hög nivå" på USA:s aktiebörser tre dagar innan kraschen 1929. (Det kompletta citatet av Fisher kan ni läsa hos Lars Pålsson Syll.)

Det som Svensson gör är att han bara visar utvecklingen sedan 2005. Nedan har jag också gjort ett diagram över småhuspriser och skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst.

Det ser ju inte så farligt ut när man bara visar dessa år - riktigt stabilt. Svensson citeras av DI:
”Nominell disponibel inkomst har ökat med 30 procent sedan hösten 2007, 4,4 procent per år, och således mer än bostadspriserna som ökat med 16 procent” [...]
I förhållande till inkomsterna har bostäder i Sverige alltså till och med blivit billigare de senaste sex åren. Borträknat inflationen har bostadspriserna dessutom inte stigit med mer än 6 procent under samma period.
”Det är en real tillväxttakt på mindre än 1 procent per år de senaste sex åren. Det är inte påfallande mycket”, skriver Lars EO Svensson.
Men ser man på utvecklingen på längre sikt ser det annorlunda ut. Svensson har helt hoppat över den långa huvudsakliga tillväxtperioden för bostadspriserna.

Hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst har nästan fördubblats sedan 1995. Småhuspriserna i förhållande till disponibel inkomst har ökat med 77 procent. Det handlar om ett stort skifte - framförallt ifråga om hushållens skuldsättning - frågan är hur hållbart det är. Visst har räntorna sjunkit sedan 1995, men hur länge kan de fortsätta med det? Idag är listräntan för kortare löptider på bolån under 3 procent! Någon gång kommer trenden att vända.

”Jag känner inte till några data om att svenska bostadsköpare skulle ha så orealistiska förväntningar”, skriver Lars EO Svensson apropå att han tycker att de svenska bostadsköparna inte har samma typ av orealistiska förväntningar som USA:s hade i Cases och Shillers rapport från 2003. Men de svenska bostadsköparna har andra typer av orealistiska förväntningar - jag hör ständigt från bekanta som köper bostad för mångmiljonbelopp hur det är lugnt, för "bostäder i Stockholm kommer alltid att behålla sitt värde". Detta kallar jag för spekulation. Även att anta att räntan kommer att förbli låg är spekulation.

Låt oss istället se vad Robert Shiller faktiskt säger om den svenska bostadsmarknaden.
"Jag tror att människor här i Sverige har en illusion om att stigande priser är en långsiktig trend, det påminner mer om en bubbla."

”Det är en bubbla som blåsts upp långsamt och gradvis under mer än ett decennium. Den kanske inte är exakt som bubblorna i början av 2000-talet i USA, Spanien och Irland. Här har den blåsts upp långsammare. I den bemärkelsen påminner den mer om den kanadensiska bubblan. Där tror många att den uppåtgående trenden i fastighetspriser är en naturkraft. Det är det inte. Det är ett tecken i tiden och det är temporärt.”
Det går alltså inte att jämföra vår svenska bostadsbubbla med den amerikanska vad gäller alla faktorer. Vår uppgång ser annorlunda ut och det kommer troligen även nedgången att göra, ty det finns också andra skillnader mellan USA:s och Sveriges ekonomier.

2013-12-10

Nu kan Grekland snart göra riktig statsbankrutt

Som ni säkert vet har Grekland en lång historia av statsbankrutter ända från sin självständighet 1830. Den senaste nedskrivningen av statsskulden med 100 miljarder euro skedde våren 2012.

Greklands statsskuld har sedan krisens början i slutet av 2009 stigit kraftigt till följd av den "hjälp" landet fått från IMF och övriga euroländer. Trots nedskrivningen är den nu uppe i omkring 320 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 174 procent av årlig BNP - långt över gränsen för vad som anses hållbart.

Nyligen har dock läget för Grekland förändrats, eftersom landet nu för första gången på många många år uppvisar ett överskott i bytesbalansen. Detta kommer sig förstås av att landets ekonomi har kollapsat och med den efterfrågan på importerade varor. Arbetslösheten ligger på 27 procent och ungdomsarbetslösheten på hela 58 procent - inte konstigt att konsumtionen sjunkit kraftigt.

Detta får Mike "Mish" Shedlock att spekulera i att förutsättningarna för en grekisk statsbankrutt nu är betydligt bättre, eftersom de inte längre behöver låna från utlandet, utan kan lösa sina budgetproblem internt i landet genom exempelvis skatter. De kan därmed ge långfingret åt "trojkan" och bestämma över sitt öde (och sin egen budget) utan inblandning från utlandet. Om inte annat kan den förändrade situationen leda till att Grekland får ett övertag i förhandlingarna med Tyskland och övriga. Mish ser två möjligheter: antingen en statsbankrutt kopplad till att landet lämnar euron, eller att långivarna efterskänker en del av Greklands statsskuld. Jag förstår dock inte riktigt varför en ensidigt deklarerad statsbankrutt nödvändigtvis skulle innebära ett utträde ur eurosamarbetet. Euron är ett så stort prestigeprojekt för EU:s ledare att de kanske skulle kunna låta Grekland vara kvar i samarbetet trots att de gör statsbankrutt. EU-ledarna har exempelvis sagt att euron är "oåterkallelig" (men som bekant varar ingen valutaunion för evigt).

Greklands statsskuld ser helt annorlunda ut än 2009, efter ECB:s och ESM:s stödköp och nödlån samt den skuldnedskrivning som skedde 2012, som bara drabbade den privata delen av kreditorerna (med bieffekten att Cyperns banker gick under i våras). I början av 2010 ägdes omkring 85 procent av den grekiska statsskulden av den privata sektorn, framförallt utländska banker. Numera ägs omkring 84 procent av Greklands statsskuld direkt eller indirekt av stater, genom ECB, IMF och ESM. Om grekiska staten ställer in betalningarna på skulderna drabbas alltså framförallt eurozonens länder, som direkt eller indirekt sitter på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro. Om vi fördelar detta på eurozonens övriga 16 länder enligt deras andelar blir det till exempel tiotals miljarder som Italien och Spanien sitter på. Hur skulle de klara detta?

Ovanpå de direkta effekterna av en grekisk betalningsinställelse kommer förstås de "smittoeffekter" denna skulle ha på Spanien, Irland, Portugal, Italien med flera.

Förutom bytesbalansen har den grekiska staten genom sin åtstramningspolitik lyckats med att för första gången på ett decennium skapa ett (om än litet) primärt överskott i statsfinanserna, alltså att skatteinkomsterna är större än utgifterna förutom betalningar på statsskulden. Det är bara räntebetalningarna som nu ger Grekland ett stort underskott i statsbudgeten. Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.

Det primära överskottet i Greklands statsfinanser är som sagt väldigt litet, men till nästa år räknar man med att det ska ha växt till någon procent av årlig BNP.

ZeroHedge uppmärksammar en studie som visar att länder i statsfinansiell kris löper störst risk att ställa in betalningarna just det år då de uppnår ett primärt överskott i statsbudgeten, vilket betyder att de inte längre är beroende av sina kreditorer för överlevnad.

Därmed inte sagt att en statsbankrutt skulle lösa alla Greklands problem - arbetslösheten är rekordhög, BNP sjunker fortfarande med 3 procent i årstakt och landet har en deflation där KPI sjunker med nästan 3 procent i årstakt. Emellertid skulle en statsbankrutt lätta den black om foten som den gigantiska statsskulden utgör.

Tillägg: Vid en eventuell grekisk statsbankrutt måste man förstås också ta med i beräkningen att EU som straff skulle kunna frysa alla bidrag till Grekland - landet är nettomottagare av bidrag från EU - de betalar mindre i årlig "EU-avgift" än vad de får tillbaks som bidrag.

Skifte till högre nivå på bostadspriserna?

Före detta ledamoten av Riksbankens direktion Lars E.O. Svensson fortsätter sina skriverier om svenska bostadspriser och hushållskrediter på Ekonomistas (är han heltidsanställd där numera?). I det senaste inlägget argumenterar han emot den syn som framförs av Nouriel Roubini (känd som Dr. Doom) och Robert Shiller (en av årets två ekonomipristagare) att Sverige skulle ha en husprisbubbla. Svensson tittar där på bostadspriser nominellt, realt och i förhållande till disponibel inkomst. Dock visar han liksom förut bara utvecklingen för bostadspriserna sedan 2005, vilket jag skrivit om tidigare. Den stora uppgången i bostadspriser skedde ju före denna tid, se diagrammet nedan.
Jag påpekade detta i en kommentar till Svenssons inlägg:
Det är fortfarande så att du ser på bostadspriser bara från 2005 och framåt och därmed inte visar den period då de steg som snabbast. Tyvärr finns ju före 2005 inte lika detaljerade bostadspriser tillgängliga genom ValueGuard, men det finns priser via SCB. Att de nu stiger långsammare och sjunkit något i förhållande till disponibel inkomst skulle kunna tyda på att bostadsmarknaden drabbats av ”pyspunka”.
Svensson svarar:
Min poäng är att bostadspriserna tycks ha någorlunda stabiliserats i förhållande till disponibel inkomst från 2007. Min hypotes är att vi fått ett skift till en högre nivå på bostadspriserna fram till ungefär 2007, på grund av de fundamentala omständigheter som förklarar uppgången, men att vi framöver sannolikt kommer att se en långsmmare utveckling, i takt med disponibel inkomst – utom i regioner där nyproduktionen inte håller takten med inflyttningen.
Svenssons svar är intressant, eftersom han anser att bostadspriserna skulle ha "fått ett skift till en högre nivå". Detta liknar det som sagts i många andra ekonomiska sammanhang i historien, att några priser skulle ha nått en högre nivå baserat på någon form av fundamenta. Dessa uttalanden har sedan visat sig kvalificera för att få "äta upp sin hatt". Ett ökänt exempel är en av de sämsta ekonomiska förutsägelserna i världshistorien, nämligen när Irving Fisher 1929 tre dagar före den kända börskraschen sade att "stock prices have reached what looks like a permanently high plateau" (aktiekurserna har nått vad som ser ut som en permanent hög platå). Jag gissar att även Lars E.O. Svensson kommer att få äta upp sitt uttalande.

Notera hur uppgången i de svenska bostadspriserna ganska väl följer den klassiska marknadsbubblans anatomi.

Tillägg: Läs också vad Lars Pålsson Syll skriver om Shiller och Roubini.

2013-12-09

Sälj dina fakturor till bästa pris!

Sedan länge har man kunnat jämföra exempelvis elpriser, bolån och försäkringar för att hitta förmånligaste villkor.

Sedan mitten av förra året finns nu också en tjänst vid namn Fakturino där företagare snabbt kan göra prisjämförelse på factoring (alltså fakturaköp och fakturabelåning) och hitta bästa möjliga villkor. Detta är särskilt intressant för små och medelstora företag, som kanske inte har tid och energi att sitta och själva ringa runt och jämföra priserna för factoring hos olika finansbolag. Det visar sig att factoring-kostnaderna kan skilja mycket och enligt Fakturino kan man spara så mycket som 40 procent i sänkta kostnader, tack vare att ett antal olika konkurrerande finansbolag är anslutna till sajten.

Fakturino fungerar som så att man som företag lämnar sina uppgifter och sedan inom 24 timmar får offerter från ett antal finansbolag och därefter kan jämföra deras avgifter och villkor.

Fördelarna med att som företagare sälja eller belåna sina fakturor är att man snabbt får in likviditet vid försäljning, som sedan kan användas i företagets verksamhet. Alla som liksom jag har eller har haft eget företag kan troligen se fördelar med detta.

Fakturino har snabbt blivit Sveriges ledande marknadsplats för upphandling av factoring och har nyligen expanderat till Tyskland och Norge. Med tanke på att Tysklands BNP är ungefär 6,5 gånger så stor som Sveriges borde det finnas en rejäl potential för företaget att expandera.

(Detta inlägg är sponsrat av Fakturino)

2013-12-06

Dr. Doom varnar för bostadsbubblor i bl.a. Sverige

Nyligen har den kände ekonomen Nouriel Roubini varnat för bostadsbubblor (eller åtminstone "bubblighet") i flera av de länder som hittills klarat sig förhållandevis bra igenom den globala ekonomiska krisen. Varningen gäller även Sverige. I sin varnande artikel skriver Roubini så här:
Nu, fem år senare, syns åter tecken på bubblighet, om inte riktiga bubblor, på bostadsmarknaderna i Schweiz, Sverige, Norge, Finland, Frankrike, Tyskland, Kanada, Australien, Nya Zeeland och (tillbaks för ett extranummer) Storbritannien (ja, London). Inom tillväxtmarknader dyker bubblor upp i Hong Kong, Singapore, Kina och Israel, samt i större städer i Turkiet, Indien, Indonesien och Brasilien.
Roubinis tecken på att bostadspriserna i dessa områden är på väg in i bubbelområdet inkluderar snabbt stigande bostadspriser, att andelen av inkomsten som går till bostaden är hög och stigande, samt att bolån utgör en stor andel av hushållens samlade skulder.

I de flesta länderna begränsas möjligheterna att införa åtgärder för att begränsa bostadsbubblorna av olika intressen bland väljare och lobbygrupper: hushållen, byggbolagen och lokala politiker protesterar när centralbanken eller finansinspektionen försöker att "ta bort bålskålen av likviditet". De klagar högljutt över hur myndigheterna blandar sig i den fria marknaden, äganderätten och det heliga idealet om bostadsägande. Det låga ränteläget driver på hushållens belåning och bostadspriserna och när man för att kontra detta försöker genomföra begränsningar i utlåningen är det alltså impopulärt.

I vissa länder, t.ex. Indien, drivs inte bostadspriserna inte så mycket av låga räntor som av hög inflationstakt. Där ses bostadsköp som ett sätt att inflationssäkra sina sparpengar.

Roubini anser dock inte att de kvarvarande (och nya) bostadsbubblorna kommer att spricka riktigt än, eftersom de faktorer som driver priserna uppåt kvarstår - tillgången till billiga krediter respektive behovet av att inflationssäkra.

Det ser också ut som om Roubini inte tror att de nuvarande bostadsbubblorna kommer att få lika allvarliga effekter som de som sprack för runt fem år sedan. Dels har banksystemen större kapitalbuffertar än då, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot förluster från fallande bostadspriser, dels är hushållens kapital (i förhållande till skulderna) i dessa länder större än det var i USA då dess bostadsbubbla sprack. Men ju högre bostadspriserna stiger, desto längre kommer de att falla och desto större blir effekterna på ekonomin och det finansiella systemet att bli när bubblan väl blåses ur.

Roubini pekar också ut hur det kan bli lite olika resultat i olika länder av spruckna bostadsbubblor. I länder där bostadslånen är kopplade till bostaden (som det i de flesta fall var i USA) kan bostadsägarna skicka "jingle mail" till banken (alltså lämna över nycklarna och bostaden) och därmed bli kvitt sina lån (t.ex. om lånen överstiger bostadens marknadsvärde). I sådana länder kommer fallande bostadspriser att leda till en bankkris. I länder som Sverige där lånen är kopplade till personen kommer istället hushållens konsumtion att falla när betalningar på lånen blir större. I båda fallen blir dock slutresultatet detsamma: recession och stagnation.

Nu ska vi komma ihåg att påpeka att Nouriel Roubini inte alltid har rätt. I början av 2012 slog han vad med Beatrice Weder di Mauro, ekonomisk rådgivare till tyska regeringen, om att Grekland skulle lämna euron innan slutet av året. Han förlorade dock detta vad och är därmed skyldig henne en flaska champagne. I fallet Grekland var dock hans förutsägelse troligen bara lite för tidig - förr eller senare kommer de att lämna euron, men kan nog hålla ut ett tag till.

Roubini har emellertid haft rätt om ett antal större ekonomiska skeenden, där hans åsikt när den uttrycktes var i allra högsta grad "motvalls". I januari 2007 vållade han mycket rabalder vid mötet i Davos genom att förutsäga att USA:s ekonomi skulle drabbas av en hårdlandning och recession, baserat på tre orsaker: de fallande bostadspriserna, Federal Reserves höjda räntor och de höga oljepriserna. De flesta reagerade med att detta var "omöjligt", men vi vet ju hur det gick sedan. Redan 2005 varnade Roubini för att bostadsprisernas uppgång i USA var en spekulativ våg som snart skulle sänka ekonomin och i september 2006 varnade han ett skeptiskt IMF för att "the United States was likely to face a once-in-a-lifetime housing bust, an oil shock, sharply declining consumer confidence, and, ultimately, a deep recession". Han förutsåg även att säkerheter kopplade till bolånen skulle drabba hela världen med förluster och få det globala finansiella systemet att stanna. Roubini var också tidigt ute med att varna för PIIGS-ländernas ohållbara statsfinanser och de effekter detta skulle få.

Så det är definitivt värt att ta Roubinis varningar på allvar när det gäller kreditbubblor och deras effekter.

2013-12-04

Vad som inte nämns om partisympatierna

Idag kom SCB med sin stora undersökning av partisympatierna, vilken visar en ledning för de rödgröna (S + MP + V). Totalt får de 49,8 procent av väljarnas partisympatier, medan regeringspartierna backar till 39,7 procent. Sverigedemokraterna skulle därmed enligt denna undersökning inte längre få någon vågmästarroll, trots att de avancerat till 9,3 procent och är tredje största parti.

Media gör en stor sak av denna undersökning, men vad säger den egentligen?

Den första osäkerhetsfaktorn som ska nämnas vid en sådan här undersökning är förstås att det är tio månader kvar till riksdagsvalet 2014 och valrörelsen ännu inte dragit igång, varför det fortfarande kan ske stora förändringar till dess. En liten försmak får vi dock redan vid valet till EU-parlamentet i slutet av maj 2014, även om det inte ger så säkra siffror, eftersom det troligen får betydligt lägre valdeltagande än i riksdagsvalet.

Den viktigaste osäkerheten ligger dock i antalet svar som man fått in. En del av detta nämns i tidningsartiklarna, nämligen att 9081 personer sökts för telefonintervju, men att bara 58 procent har svarat. Mer detaljerad information om detta får man hos SCB, där det framgår att 21,3 procent inte anträffats, 3,2 procent inte kunnat delta (t.ex. p.g.a. att de varit för sjuka) och hela 17,5 procent inte velat delta i intervjun. Tittar man närmare på undersökningsresultatet så framgår också att 17,9 procent av de intervjuade svarat "vet ej". Totalt har bara 47,2 procent, alltså mindre än hälften, av dem man sökt angett någon partisympati.

Anser ni att denna undersökning ger ett resultat som man kan dra några slutsatser av vad gäller utfallet i riksdagsvalet 2014? Och att göra "analyser" av det tänkbara valresultatet?

2013-12-03

Spanien kriminaliserar vissa protestformer

Den spanska regeringen under Mariano Rajoy, vars Partido Popular har en majoritet i parlamentet, planerar att driva igenom en lag med tuffa straff mot vissa protestformer. Lagen godkändes av regeringen i fredags och ska nu till omröstning i parlamentet.

De högsta böterna (upp till 600 000 euro) ska man kunna få för att utan tillstånd protestera utanför parlamentet, regionparlamenten eller kommunhus.

Mindre men ändå kännbara bötessummor (upp till 30 000 euro) blir det för exempelvis protester utanför politikers bostäder, att blockera trafiken, eller att klättra upp på offentliga byggnader för att protestera. Även slagord som är "kränkande" mot Spanien eller dess regioner ska kunna ge höga böter.

Denna nya lag införs trots att protesterna i Spanien hittills varit förhållandevis fredliga, särskilt jämfört med hur det varit i Grekland. Detta trots att arbetslösheten i Spanien är ungefär lika hög som i Grekland.

Rajoy riskerar genom denna lag att undergräva sin egen legitimitet och lagen ger bara ytterligare en orsak för folket att protestera.

Vi ser i Spanien hur demokratin gradvis urholkas och som The Guardians Richard Seymour påpekade i förra veckan är denna typ av inskränkningar i mötesfriheten något unikt för Spanien. Seymour tar upp två andra exempel. Dels de temporära restriktioner på demonstrationer som Chicago införde 2011 i samband med Nato- och G8-mötena, som ett år senare blivit permanenta, dels den lag som infördes i Quebec häromåret som begränsade studenters möjligheter att demonstrera.

Vi har också de senaste dagarna sett hur stora demonstrationer slagits ner i Ukraina.

Det är oroväckande tendenser vi ser i världen och i takt med att ekonomin försämras riskerar fler desperata regimer att ta till repressiva åtgärder.