2014-10-20

Skuldtyngt Kina saktar in

Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.

Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.
Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.

Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.

Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.

Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.

Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.
De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.
Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.

En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.
Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.
Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.

Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.

Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.

Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?

P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.

P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.

Hur sparar man nu?

Sevenday kontaktade mig och bad mig skriva ett inlägg åt dem.

När nu världens börser skakar vill säkert många hitta en säkrare plats för sina sparpengar. Hittills har jag tyckt att Riksgäldsspar varit ett bra säkert alternativ (om än med dålig ränta), men Riksgäldsspar utan tidsgräns och månadsspar kommer från 1 december att stängas för insättningar. Riksgälden anger som orsak att "att den ökade konkurrensen på sparmarknaden gör det svårt att bibehålla lönsamhet på sikt". Och visst finns det gott om konkurrens - ett exempel är SevenDay som idag ger hela 1,7 procents ränta på sina sparkonton och ännu högre ränta om man binder sparandet på halvår, eller ett till tre år. Självklart omfattas SevenDays sparkonto av den statliga insättningsgarantin. De "vanliga" storbankerna ger så dålig ränta på sina sparkonton att de inte skyltar med räntan, utan man måste leta sig ner långt på deras hemsida innan man får läsa hur dålig räntan är.

Och varför ska man spara? Jag har tidigare skrivit om det då och då. Först och främst ska du spara så att du har en buffert för oväntade händelser. Om du blir arbetslös kan det dröja flera månader innan du får första utbetalningen av a-kassan. Blir du sjuk länge behöver du en sparad buffert för att klara dig. Äger du din bostad kan det komma oväntade behov av reparationer eller att exempelvis vitvaror går sönder och behöver bytas ut. Och en olycka brukar som bekant sällan komma ensam.

När man väl har ett buffertsparande kan man förstås spara till trevligare saker. Den som tänker sig att köpa en bostad framöver behöver spara ihop till kontantinsatsen. Ännu trevligare är förstås att spara till en semesterresa, vilket jag själv gör just nu för att åka tillbaks till en plats där jag inte varit på länge.

Jag vet att många tycker det är svårt att spara när pengarna tar slut varje månad innan löning, men en god hjälp är att föra bok över sina utgifter och inkomster, så ser man enkelt vart pengarna tar vägen. Själv för jag upp alla utgifter uppdelade i ett antal grova kategorier - bostad, mat, utemat, resor, kläder, nöjen och övrigt. Gör du det så ser du säkert någon kategori där det går åt alldeles för mycket pengar. Själv såg jag snabbt att kategorin "utemat" stod för en alltför stor del av månadens utgifter. Så himla gott är det inte alltid på lunchrestaurang att det är värt 85 kronor eller mer. Därför satsade jag hårt på att äta egen matlåda istället och fick därmed en hel del pengar över varje månad.

2014-10-19

Skräpobligationer...

Förutom börsfrossa och fallande pris på olja och andra råvaror har en annan viktig sak hänt på de globala finansmarknaderna den senaste tiden - skräpobligationer har drabbats av högre räntor och marknaden för högriskobligationer har i princip stängts ner, vilket har lett till att planerade obligationsförsäljningar ställts in.

Symptomatiskt är även att efterfrågan på kreditswappar (CDS) har ökat till tre gånger så mycket som innan oron på finansmarknaderna. Kreditswappar används av investerare för att hedga mot förluster.

Sedan slutet av augusti har investerare i högriskobligationer förlorat 3,1 procent, eftersom högre ränta på obligationer innebär lägre pris. De lägre priserna har dock i viss mån lockat en del fondförvaltare till att köpa skräpobligationer som nu tycks attraktiva jämfört med den överprissättning som ansågs råda för några månader sedan.

Särskilt hårt har oljebolagens obligationer drabbats. Energibolag i USA har hittills i år lyckats sälja 50 miljarder dollar i obligationer. Då var oljepriset över 100 dollar per fat, men nu när det ligger runt 86 dollar per fat känns dessa obligationer inte lika attraktiva och har tappat nästan 2 miljarder dollar i värde. Oljebolaget Paragon, som sysslar med oljeborrplattformar till havs, sålde 1,1 miljarder dollar i obligationer i juli, men dessa har nu gått ner hela 27 procent. Paragon lär knappast ta upp fler lån nu, då räntan på dessa obligationer nu ligger på drygt 11 procent.

Obligationer från energiföretag har stått för 17 procent av de 294 miljarder dollar i högriskobligationer som sålts i USA i år och har i genomsnitt tappat 4 procent av sitt marknadsvärde, alltså mer än övriga högriskobligationer. 2007 stod energiföretag för knappt 10 procent av högriskobligationsmarknaden, men de senaste två åren har andelen varit över 16 procent.

Vad som händer när energiföretagen inte kan låna är att deras finansieringsmöjligheter för ytterligare oljeprospektering och exploatering försvinner. Därmed lär också produktionen inte längre öka, utan snarare minska.

Totalt sett har marknaden för högriskobligationer de senaste fyra åren ökat från 1000 miljarder dollar till 2000 miljarder dollar. Samtidigt har kvaliteten på dessa krediter fallit till sämre kreditvärderingar. Det finns alltså ett betydligt större risktagande i finansmarknaderna, allt underblåst av centralbankernas kvantitativa lättnader och ett desperat sökande efter högre avkastning i en värld av låga räntor. Vissa bedömare räknar med mycket stora förluster för högriskobligationer de närmaste åren.

I Europa är marknaden för högriskobligationer betydligt mindre likvid än i USA, eftersom amerikanska försäkringsbolag och pensionsfonder länge har varit mer villiga att köpa högavkastande obligationer än sina europeiska kollegor. Även i Europa har marknaden för högriskobligationer drabbats av högre räntor, men räntan har inte stigit lika starkt som i USA.

2014-10-18

Hjälper QE verkligen?

Citat ur denna veckas Credit Bubble Bulletin från Doug Noland (min översättning):
Från den verkliga världens perspektiv är det nu uppenbart att kvantitativa lättnader inte fungerar som föreskrivits - som propagandan hävdar. Världens centralbanker har tillfört biljoner i likviditet och världsekonomin och marknaderna är lika bräckliga som någonsin. Federal reserve har "tryckt upp" nästan 3,6 biljoner dollar på sex år och USA:s ekonomi förblir oerhört sårbar. Utan tvivel är bubblor på USA:s värdepappersmarknader en olycka som bara väntar på att inträffa. Otroliga kvantitativa lättnader i Japan har endast haft en blygsam påverkan, där sjunkande aktier nu tynger förtroendet. Under de senaste två åren av otroligt globalt monetärt pumpande har inflationsdämpande krafter nu vunnit styrka. Många råvaror handlas till flerårslägsta priser. Nu ropar deltagare på världsmarknaden och experter på aggressiva kvantitativa lättnader från Europeiska centralbanken, medan de fördömer vad som vanligen ses som ogenomtänkt tysk återhållsamhet. Hoppet har varit att kvantitativa lättnader från ECB skulle upprätthålla den globala bubblan. Ansvarigt nog vill tyskarna inte spela med.
[...]
Det är viktigt att förstå att inflationsdämpning och fallande "inflationsförväntningar" är symptom på en bristande global finansiell bubbla, vilket ger tidiga belägg för vad som kommer att bli ett spektakulärt misslyckande för experimentell "aktivistisk" centralbankspolitik.
Som jag ser det är kvantitativa lättnader (QE) bara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Noland ser det uppenbarligen på samma sätt. Genom QE och andra extraordinära åtgärder har världens centralbanker lyckats tapetsera över kreditkrisen, men under tapeten fortsätter rötan att växa tills den bryter igenom.

2014-10-16

Börsfrossa!

I morse förväntades det bli en återhämtning på börserna efter gårdagens fall, men den återhämtningen blev bara kortvarig - straxt efter klockan 11 hade åter gårdagens lägstanivå spräckts på Stockholmsbörsen. Som lägst har Stockholmsbörsen idag varit ner 12,5 procent från toppen för en månad sedan och det är ännu inte säkert att den aktuella nedgångsfasen är över.

Diverse spåmän uttalar sig nu och tycker till om hur långt ner det kan gå, om det snart är köpläge och så vidare. DI:s börskrönikör säger att det kan gå ner lite till, men ger samtidigt rådet att behålla de aktier man har. Hur sjutton kan man stå för ett sånt korkat uttalande? Idag är det så enkelt att sälja och köpa aktier via dator och Internet. Om det ska gå ner en bit till så kan man köpa tillbaka billigare. Hittills i denna nedgång har varje (tillfällig) botten följts av en ny lägre (tillfällig) botten någon dag senare.

Varken Expressen eller Aftonbladet har dock börsfallet högt i sitt nyhetsflöde - när de skriker om "börsraset - så ska du göra nu" kan man börja fundera på om vi sett bottnen. Fortfarande toppar ebola skräpblaskornas hemsidors nyhetsflöde.

Ekonomimedia är självklart mer på hugget och DI försöker att förklara varför börsen faller. Att det handlar om att euroländerna är på väg in i sin tredje recession på sex år är säkerligen en viktig faktor, men det finns mycket annat också. En av de viktigaste orsakerna till börsraset är troligen att USA:s centralbank Federal Reserve är på väg att trappa ner och avsluta sitt tillgångsköpsprogram. Det finns förstås också oro för hur Japans ekonomi ska klara sig och inte minst en oro för Kinas enorma kreditbubbla - båda saker jag skrivit om här för ett bra tag sedan.

SvD skrev igår lite råd om hur man ska göra med sitt sparande i denna börsoro. De vanliga misstänkta intervjuas. Günther Mårder, numera sparekonom på Nordnet säger:
Det viktigaste i dessa stunder är att behålla lugnet. Risken finns annars att man säljer på botten för att sedan köpa tillbaka när börsen stigit rejält
Visst kan det vara bra att ha en viss tajming i sina aktieförsäljningar, men det är nog läge att fundera på att sälja av hela skiten på den upprekyl som kommer förr eller senare. Som bloggrannen Cornucopia påpekar är nämligen den svenska börsen nära ett dödskors, det vill säga att 50 dagars glidande medelvärde bryter ner genom 200 dagars. En tämligen säker säljsignal som pekar mot att en större nedgång är förestående (ja, större än de 12,5 procent vi sett hittills). Om inget sensationellt inträffar får vi denna säljsignal inom någon vecka. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes börser uppvisar redan dödskors och världens börser brukar som bekant följas åt. Och uppsidan på börsen får i dagsläget anses vara högst begränsad. Det är värt att avstå från några procents uppgång för att slippa en för besparingarna förödande nedgång på tiotals procent.

Även Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank, intervjuas och han tycker att man för längre placeringar idag bör välja högräntefonder. Ett högst tveksamt råd. Hög ränta betyder hög risk, vilken "riskstämpel" som än sätts av fondvärderare - det är först i en kris som högräntefondernas verkliga avkastningspotential kommer att testas på allvar. Det är inte värt ynka fem procents potentiell avkastning att satsa i högräntefonder.

Som vanligt avslutar både Hemberg och Mårder med att "den som sparar på lång sikt bör sitta still i båten". Fortfarande förblindade av tesen om att aktier alltid är bäst i längden, trots nu 14 års sidledes bergochdalbana. Den exceptionellt starka perioden 1980-2000 sitter fortfarande kvar i medvetandet hos finansanalytikerna. Hur exceptionell denna period var syns i det avkastningsdiagram för börsen 1920-2008 som jag gjorde för några år sedan.

2014-10-15

Förbifarten ofinansierad!

Idag kom besked från den nya rödgröna majoriteten i Stockholms stadshus att alla pengar från trängselskatten ska gå till kollektivtrafik istället för Förbifart Stockholm de närmaste sju åren. I mitt tycke ett mycket klokt beslut att inte slänga ut tiotals miljarder kronor på en onödig motorvägstunnel som redan när den är färdigställd kommer att ha spelat ut sin roll. Så här skrev jag 2012:
De flesta av världens större oljeproducenter har redan passerat sin maximala oljeutvinning, exempelvis faller Norges oljeproduktion sedan millenieskiftet med i genomsnitt 6 procent per år och Storbritannien har gått från att vara oljeexportör till att importera en del av sitt oljebehov.

Därmed kan vi se fram emot minskande bilåkning och Förbifarten blir helt onödig.

Vi kan inte heller förvänta oss att vi ska hitta något annat sätt att driva biltrafik i samma omfattning som nu. Biobränslen kan inte ge någon ökad biltrafik. Verkligheten säger något annat. Vi kan inte ersätta mer än 10-15% av vår förbrukning av bensin och diesel med jordbruksbaserade råvaror, och som mest 25% om vi också använder skogsråvara.

Elbilar då? De är beroende av olika sällsynta ämnen för batterierna, t.ex. lantan eller litium. Detta gör att de blir väldigt dyra - alltför dyra för gemene man. Dessutom finns knappt något av den enorma infrastruktur som behövs och var den extra elen ska tas ifrån säger ingen. För att driva elbilar i större omfattning skulle vi behöva något nytt kärnkraftverk. Än så länge finns nya kärnkraftverk i Sverige inte ens på planeringsstadiet och kärnkraftverk tar många år att bygga och kostar väldigt mycket.
Redan 2009 skrev jag om Förbifarten:
Fatih Birol, chefsanalytiker vid IEA (International Energy Agency, OECD:s energiorgan) gick för en månad sedan ut och varnade för att världens oljeproduktion kommer att börja minska inom tio år [...] att världen inom tio år har passerat oljekrönet innebär alltså att det skulle vara minst ett år innan Förbifart Stockholm invigs.
[...]
Min slutsats blir alltså att det inte finns någon möjlighet att trafikvolymen i Stockholmsområdet kommer att öka till år 2020 då Förbifart Stockholm beräknas stå färdig. Istället handlar det om minskad trafikvolym, vilket kommer att automatiskt lösa många av problemen med bilköer.
Vad gäller Sveriges oljeimport så kommer förresten vårt grannland Danmark att övergå till att bli oljeimportör redan nästa år efter att sedan 1990-talet ha varit en nettoexportör av olja. Bland annat har Sverige importerat en stor del av sin olja från Danmark.

Oberoende av oljetoppen så finns en hel del andra argument mot att bygga Förbifart Stockholm. Som tolv forskare från KTH och VTI skrev på DN Debatt i september så har utvecklingen de senaste åren förändrat förutsättningarna för detta vägbygge.
Stockholmsregionens invånare har i betydande utsträckning förändrat sitt dagliga resande under senare år. Trots att länets befolkning ökade med ett helt Västerås mellan 2008 och 2012 minskade samtidigt det totala bilresandet något. Kollektivresandet ökade däremot och cykelresandet över innerstadssnittet fördubblades mellan år 2000 och år 2012. En annan intressant trend är att andelen som har körkort minskar i stora delar av befolkningen.
[...]
Ytterligare en aspekt handlar om kostnaden. Att bygga Förbifart Stockholm bedöms av Trafikverket kosta 31 miljarder kronor eller mer. Det är väsentligt att analysera vad dessa resurser skulle kunna åstadkomma om de i stället satsades på mer yteffektiva och långsiktigt hållbara lösningar såsom kollektiv-, gång- och cykeltrafik. I många andra storstäder världen över har det skett en omorientering av detta slag under senare år. Där har medborgare, politiker och näringsliv upptäckt fördelarna i klimatsmarta och yteffektiva lösningar, inte bara av miljöskäl, utan också av hälso- och rättviseskäl och för att det ofta är ekonomiskt mer fördelaktigt.
Trots detta har före detta finansborgarrådet Sten Nordin fastnat i avgasröret och tycker inte om att trängselskattpengarna tas från förbifarten för att satsas på vettigare investeringar. Även om man vill använda pengarna till vägbyggen finns betydligt mer effektiva vägbyggen man kan satsa på än just en svindyr motorvägstunnel under Mälaren, som jag påpekade förra året när jag skrev om peak car och förbifarten. Just "peak car" är det mest intressanta - även forskarna från KTH och VTI pekar på dess effekter.

Det känns idag inte sannolikt att staten skulle gå in och betala alla de bortåt 40 miljarder kronor som förbifarten kommer att kosta när nu 23 miljarder i finansiering från trängselskatten faller bort. Alltså kommer troligen bygget av Förbifart Stockholm att ställas in. Good riddance!

Deflationstecken i tiden

Som jag nämnde igår så är prisinflationen mätt med KPI nu negativ, vilket tydligen var under vad de flesta bedömare hade trott. Riksbanken hade exempelvis förutspått att inflationstakten skulle bli noll i september.

Nu verkar analytikerna räkna med att Riksbanken vid sitt nästa räntemöte sänker styrräntan från 0,25 till 0,05 procent. Därmed blir det också stopp för hur långt det är möjligt att försöka stimulera ekonomin med sänkt ränta, emedan negativ ränta ännu är ett oprövat experiment inom penningpolitiken där Riksbanken knappast vill vara pionjärer.

När räntorna sänks påverkar detta på kort sikt KPI negativt, men på lite längre sikt ska det enligt centralbankernas skolbok stimulera ekonomin och skapa prisinflation. Vi får se hur det blir med det. Som jag påpekade igår så är trenden för KPIF (KPI med fast ränta) sedan flera år sjunkande och inget tecken på trendvändning kan ännu skönjas.

Det ser inte heller ut som om obligationsmarknaden förväntar sig någon nämnvärd inflation. I förmiddags handlades en svensk statsobligation för första gången någonsin till negativ ränta då den tvååriga statsobligationen tillfälligt handlades till -0,005 procent. Ska man lita på obligationsmarknaden kommer det alltså inte att bli någon inflation de närmaste två åren och allra minst inflation i nivå med Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år.

Det sjunkande oljepris jag skrev om igår talar inte heller för någon inflation. Idag har Brentoljan sjunkit ytterligare till 84 dollar per fat. USA:s WTI-olja handlas idag till runt 81 dollar per fat.

Vi kan alltså troligen räkna med mycket låg prisinflationstakt eller till och med deflation den närmaste tiden.