2016-11-19

Klimatkaos i Arktis

I början av förra veckan noterade TT och Sveriges Radio att temperaturerna över Arktis havsis var 10 grader varmare än normalt, en nyhet som genom en ödets nyck dock hamnade i skuggan av den klimatförändringsförnekande Trumps vinst i USA:s presidentval. Detta är inte bara någon tillfällig värmebölja (nåja - det är ändå fryskallt med temperaturer långt under nollan, men alltså mycket varmare än normalt) utan något som har hållit i sig ett tag nu. I förrgår noterade Washington Post att lufttemperaturen över Arktis havsis var hela 20 grader varmare än normalt! Kartan nedan visar hur temperaturavvikelsen jämfört med medeltemperaturen för 1979-2000 ser ut idag 19 november.
Notera även att temperaturen över stora delar av Sibirien i gengäld var -20 grader under den normala. Utsikterna för de närmaste fem dagarna är enligt ClimateReanalyzer.org fortsatt extremt varmt över Nordpolen, men något mindre svinkallt i Sibirien.

Det blev i år inget nytt bottenrekord för den arktiska havsisen i år (det senaste sattes 2012), som jag spekulerade om i början av sommaren. Istället hände något annat - det ser ut som om vi går mot ett rekordlågt maximum för den arktiska havsisen. Idag ser issituationen i Arktis ut som i kartan nedan. Den ljusblå linjen visar normal utsträckning.
Hudson Bay brukar så här års vara till omkring hälften istäckt, men är i år i det närmaste isfri. Det brukar ligga havsis ner till Novaja Zemlja och Svalbard, men i år når den knappt ner till Frans Josefs land och Severnaja Zemlja. Berings sund är också isfritt upp längs hela Alaskas västkust, och även runt Grönland och Baffinön är havsisen betydligt längre norrut än normalt. Ännu tydligare kan man se denna havsisanomali om man ser på den arktiska havsisens utbredning över året som i diagrammet nedan.
Lägg märke till hur linjen för 2016 från oktober börjat avvika nedåt och nu slår 2012, då vi visserligen såg ett rekordkraftigt arktiskt havsisminimum i september, men där havsisen ändå återhämtade sig snabbt i oktober.

2015 var som uppmärksammades av media i vintras det varmaste året globalt sedan mätningarna började och 2016 kommer om inget sensationellt inträffar att slå 2015. 16 av de 17 hittills varmaste åren har varit sedan år 2000 (1998 var det sjuttonde).

Klimatets globala uppvärmning märks inte av mest som uppvärmning, utan framförallt som att vi får mer extremväder av olika slag. Jag skrev 2012 om hur vi därför måste förbereda oss på mer extremväder.
"Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO2, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker."
Förra onsdagens plötsliga snöfall på flera decimeter i Stockholmstrakten visade tydligt hur illa förberett samhället är för mer extremväder, när det ledde till att det mesta av SL:s busstrafik helt enkelt stängdes av och mängder av folk blev strandsatta på väg hem från jobbet. Jag drabbades själv av detta, men fick lift av en omtänksam okänd Ältabo med fyrhjulsdriven bil som jag härmed vill tacka stort för att jag slapp pulsa flera kilometer i snö för att komma hem - något jag förvisso skulle ha klarat, men som hade tagit lång tid och varit ganska jobbigt. Det var tydligen flera som gjorde som denne man och gav sig ut för att skjutsa folk när bussarna inte gick och taxi inte gick att få tag på.
Höstens värmebölja i Arktis är en liten försmak av den stora volatilitet som troligen kommer att prägla världens klimat de närmaste åren.

Det blir svårt för mänskligheten när extremväder återkommer allt oftare och mer oberäkneligt. Den mänskliga civilisationen och jordbruket har växt fram under en tid av förhållandevis stabilt klimat, något som nu ser ut att förändras. När väderförhållandena blir alltför oberäkneliga blir det svårt att bedriva jordbruk som förr, vilket påverkar grundförutsättningen för att vi ska kunna vara så många människor på Jorden, nämligen mängden livsmedel som kan produceras.

2016-11-14

Mikrobernas paradis

Bilden nedan från serien XKCD tog jag upp förrförra året som exempel på köttets tillväxtgräns. Förutom hur totalt mänskligheten och vår boskap tagit över fullständigt från de vilda djuren finns det en sak till som är slående med denna bild, nämligen att två arter står för större delen av jordens totala biomassa av landlevande däggdjur - människor och nötkreatur.

Jag är inte expert på paleontologi, men jag har svårt att tro att det någon gång tidigare under de landlevande ryggradsdjurens historia (drygt 370 miljoner år) funnits två arter som så utgjort så stor andel av biomassan som dagens människor och nötkreatur.

Detta är verkligen ett mikrobernas paradis. Här finns två gigantiska biomassor av två arter som bara väntar på att bli infekterade av nya stammar av virus eller bakterier.

Dessutom är den genetiska basen för nötboskapen förhållandevis smal, då de tämjdes för omkring 10 500 år sedan på gränsen mellan nuvarande Turkiet och Irak, samt för omkring 8500 år sedan i nuvarande Pakistan och Indien. Vid tämjandet av nötboskap i den bördiga halvmånen (Turkiet och Irak) kan antalet kor som dagens nötboskap härstammar från ha varit så få som 80 stycken, men för den indiska boskapen verkar det ha varit ett större antal, om än inte särskilt många sett ur ett populationsgenetiskt perspektiv. De asiatiska nötkreaturen har också delvis en större genetisk bredd tack vare att de korsats med de närbesläktade arterna jak, gayal och banteng.

De västliga nötkreaturen har avlats mycket hårdare, varför deras genetiska variation är betydligt mindre än för de indiska. Ser man på hur nära släkt olika nötraser är med varandra, ser man att framförallt de europeiska och nordamerikanska raserna är betydligt närmare släkt med varandra än övriga världens nötkreatur.

De (ofta äldre) raser som skulle kunna stå för en bredare genetisk bas består ofta av få individer och i det moderna industrialiserade jordbruket (framförallt i Europa och Nordamerika) är det ett fåtal raser som dominerar totalt. 17 procent av världens raser av tamdjur är idag utrotningshotade, medan för hela 58 procent av raserna är statusen okänd på grund av brist på data. Nästan 100 tamdjursraser har dött ut under åren 2000-2014.

Selektiv avel av nötkreatur sker inte bara i Europa och Nordamerika, utan förlust av genetisk bredd sker även i mindre skala även i andra delar av världen (t.ex. detta exempel från Kenya), då kreatursraserna avlas för högre produktion av mjölk och/eller kött.

För nötkreaturen har det alltså funnits en genetisk flaskhals vid tämjandet för 10 500 år sedan respektive 8500 år sedan. Dagens nötkreatur har alltså en förhållandevis smal genetisk bas och är därmed särskilt känsliga för epizootier (djurepidemier), en känslighet som också ökar på grund av den enorma mängden kreatur där mikroberna kan leva och muteras.

Människan har inte gått igenom någon lika extrem genetisk flaskhals som nötkreaturen, men i gengäld reser människor idag omkring väldigt mycket i världen och därmed kan pandemier snabbt spridas.

Även för våra övriga tamdjur gäller att de har gått igenom genetiska flaskhalsar vid domesticeringen, så även får, grisar, höns, getter, hästar med flera är känsliga för epizootier. Särskilt känsliga torde våra tamhöns och kycklingar vara, då de enorma populationerna i västvärldens industrijordbruk har en extremt liten genetisk bredd.

En panepizooti bland höns/kycklingar eller nötkreatur är troligen en stor risk och skulle föra med sig allvarliga problem för världens livsmedelsförsörjning. Förr eller senare kommer den. Det skulle i sin tur försvaga många människor och öka risken för och dödligheten i epidemiska sjukdomar.

En allvarlig pandemi bland människorna skulle kunna leda till många döda, men skulle å andra sidan lätta trycket på världens livsmedelsförsörjning.

Frågan är bara vilket som kommer först - panepizooti eller pandemi. Mänskligheten har skapat ett mikrobernas paradis och effekten kommer förr eller senare. Vi vet att det kommer, men inte hur det kommer att ske.

2016-11-09

Who's Afraid of the Big Bad Trump?

Så kom då den största chocken för etablissemanget som investerat all sin tilltro i Hillary Clinton: Donald Trump vann (som jag gissat) presidentvalet i USA.

Många som okritiskt har läst mainstream-media är rejält uppskrämda av den Trump som media målat upp som en ondskefull demon, och de undrar nu vad som kommer att hända i världen. Trump har till och med målats upp som så ondskefull att Sydsvenskan har en artikel med rubriken "Så kan du tala med barnen om Trump" - Swedish Prepper undrar försynt om media skrivit en liknande artikel om Clinton vunnit.

Jag tror inte att det kommer att hända särskilt mycket katastrofalt. Visst kommer USA att gå en annan kurs än nu, men det kommer inte att bli någon tvärvändning. Brexit visade sig inte alls vara så farligt som den initiala chocken gav sken av. När Ronald Reagan valdes till USA:s president 1980 hördes liknande tongångar som nu hörs om Trump, men det visade sig inte alls vara så farligt.

För den som vill förstå varför Trump valdes kan jag rekommendera John Michael Greers artikel från förra veckan och även Birger Schlaugs artikel idag.
"Det är inte Donald Trump som är problemet i USA, det är det som skapat Trump som är problemet"

"Jill Stein, De grönas presidentkandidat, formulerade det bäst när hon hävdade att det stod mellan en fascist och en krigsmånglare."

"Det minst onda alternativet - Clinton - har röstat för Irakkriget, är ansvarig för anfallet på Libyen, är djupt beroende av Wall Street, försvarar dödsstraff och vägrar sätta stopp för fracking."
Den Hälsosamme Ekonomisten konstaterar att det inte var Trump som vann, utan Clinton som förlorade.
"Hillary Clintons förlust beror på att hon i det här valet var ytterlighetskandidaten. Att hon kunde förlora mot en annan ytterlighetskandidat beror bara på att Demokraterna valde henne framför mittenkandidaten Bernie Sanders."
Hursomhelst kan man konstatera att Trump kommer till makten genom ett demokratiskt val. Även om USA:s demokrati har brister är den dock betydligt bättre än exempelvis Rysslands eller Turkiets låtsasdemokratier, och många gånger bättre än diktaturer såsom Saudiarabien. Ett av "problemen" med demokrati är att ibland vinner högljudda populister.

Hursomhelst har inte USA:s president någon absolut makt, utan han är beroende av att Kongressen godkänner hans lagförslag. I kongressen ser det ut som om republikanerna behåller majoriteten både i senaten och representanthuset. Även fast Trump är republikan till namnet, så finns det många republikanska kongressledamöter som inte håller med honom eller tycker om honom. Och så har vi förstås alla demokratiska kongressledamöter som definitivt inte inte håller med honom eller tycker om honom. Därmed stoppas hans möjligheter att genomföra alltför vansinniga lagförslag.

Det mest skadliga med Trump är som Cornucopia påpekar att han kommer att försöka driva på för mer protektionism, något som kan drabba stora delar av världsekonomin, bland annat Sverige som har nettoexport till USA. Framförallt kan det ge en mycket dålig relation mellan USA och Kina. I den positiva vågskålen finns dock att TTIP-avtalet nu troligen kan ses som dött.

Positivt kan det också vara att Trump troligen kommer att ha en bättre relation till Rysslands ledning och därmed kunna minska de geopolitiska spänningarna.

Slutligen kan man konstatera att opinionsinstituten även i USA uppenbarligen måste helt omvärdera sina metoder. De är detta presidentvals stora förlorare. Läsvärd i sammanhanget är Daniel Waldenströms artikel på Ekonomistas "När eliten missade tåget — utan att fatta varför".
"Kanske antyder dessa felbedömningar på större samhällsförändringar, där en samhällselit, en “elitklass”, står alltmer vid sidan av så kallade vanligt folk i förorter eller på landsbygden. Denna elitklass inrymmer såväl de politiska expertbedömarna som aktörerna på prediktionsmarknader, och de separerar sig från “det vanliga folket” såtillvida att de läser andra medier, går andra skolor och i slutändan tänker andra tankar. Kanske skulle detta kunna förklara deras oförmåga att förutspå, och förmodligen även förstå, samtidens faktiska politiska läge."

2016-10-22

Nätuppkopplade prylar sänker nätet

Den stora överbelastningattacken (DDoS) mot DynDns igår har förstås blivit mycket omskriven. Bland annat har Cornucopia uppmärksammat att många myndigheter avslöjades som mycket sårbara, då de var beroende av en enda leverantör för DNS (översättningen av domännamn till nummer). Väldigt många företag och myndigheter lär nog behöva tänka igenom och förbättra sin DNS-användning.

Orsakerna bakom DDoS-attacken har det inte talats lika mycket om i svenska media (undantaget datatidningar). Attacken har sitt ursprung i prylar som är uppkopplade mot nätet (kallas Internet of Things eller IoT). Dessa är ofta väldigt dåligt skyddade mot intrång, en svaghet som hackare nu har exploaterat i stor skala. Framförallt handlar det just nu om kameror uppkopplade mot nätet och framförallt om kameror från ett enda kinesiskt företag, Xiongmai Technologies. Det går att komma åt dessa genom att koppla upp sig med Telnet eller SSH. Normalt använder man dessa kamerors webbinterface för administration och ändrar då lösenordet, men lösenordet för Telnet eller SSH ändrar de flesta användare inte, framförallt eftersom det inte går att ändra särskilt lätt och de flesta användare inte heller är medvetna om att inloggningsmöjligheten och sårbarheten finns. Dessa kameror har standardlösenord satta för Telnet och SSH, vilket är varje hackares dröm. Dessutom är sådana enheter inte sånt som man går in och kontrollerar särskilt ofta för att se om de är infekterade, till skillnad mot persondatorer och servrar. Jag skulle gissa att de flesta användare inte rör dessa enheter efter den initiala installationen.

Det virus som infekterat kamerorna heter Mirai och dess källkod spreds nyligen på nätet, vilket kan vara en bidragande orsak till den senaste DDoS-attacken. Hackare över hela världen kan nu förbättra detta virus och anpassa det för sina egna syften. Hittills är omkring en halvmiljon enheter infekterade av Mirai.

Effekterna av dessa bottnät (botnet) av infekterade prylar blir många. DDoS-attacker har vi redan sett. Frågan är vilka typer av servrar förutom DNS som kan vara av intresse för dem som utför DDoS-attacker. Företag och myndigheter bör nog se över sin IT-säkerhet ordentligt och på flera olika sätt.

Gissningsvis kommer många användare att klaga till sin internetleverantör över dålig bandbredd när en eller flera prylar stjäl en massa bandbredd. Man kan då hoppas att det leder till att de upptäcker de infekterade prylarna och kopplar bort dem eller vidtar andra åtgärder för att stoppa viruset. Men det kan i sin tur leda till att viruskonstruktörerna blir smartare och sätter begränsningar i hur mycket överföringskapacitet en enhet får använda, för att därigenom undgå upptäckt. Det kommer dock troligen att finnas kvar många infekterade prylar som inte upptäcks fastän de använder mycket bandbredd.

Troligen måste man på något sätt bli bättre på att i routrar och switchar upptäcka trafik från bottar och helt enkelt koppla bort dem från Internet efterhand som de upptäcks.

Det kan också uppkomma ett slags krig om de infekterade prylarna när ett virus försöker slå ut andra virus som finns på enheten. Den som har ett bottnät vill säkert ha monopol på de enheter som ingår, för att kunna vara säker på att kunna använda dem vid behov och inte riskera att de är upptagna av något annat bottnät. Det kan också vara intressant att attackera de datorer som styr bottnätet, vilket redan har hänt då bottnäten gafgyt och Bashlite (som också infekterar prylar) gjorde en stor DDoS-attack mot Mirais styrdatorer.

Jag förväntar mig att hotet från bottnäten kommer att kvarstå. Det kanske inte kommer att bli så mycket värre, men det kommer att kräva ständiga motåtgärder för att begränsas, något som kostar tid och pengar för företag och myndigheter.

2016-10-18

Stockholmspolitikerna, flyktingarna och bostadsmarknaden

Häromdagen kom nyheten att Stockholms stad försöker lösa bristen på bostäder till de kvoterade flyktingarna genom att uppmana stockholmarna att hyra ut bostäder. De har dock uppenbarligen dålig koll på Stockholms bostadsmarknad om de tror sig kunna hitta några tusen (eller kanske några hundra) bostäder på föreslaget vis. Men eventuellt är detta inte målet med kampanjen, utan det finns kanske andra tankar bakom den, som jag återkommer till längre ner.

För att hyra ut ett rum ska man kunna få 4000 kronor per månad. För att hyra ut en lägenhet på ett rum och kök ska man kunna få 8000 kronor per månad. För att hyra ut en villa eller radhus ska man kunna få 12000 kronor per månad. Hur ligger dessa siffror i förhållande till Stockholms faktiska andrahandsmarknad för bostäder?

En snabb titt på Blocket och Bostad Direkt ger att 4000 kronor per månad för ett rum till en inneboende är den minst orimliga hyran. På Blocket är månadshyran för de åtta första rummen till uthyrning i Stockholms stad 4100, 4200, 4500, 4500, 4800, 5000, 5000 och 5500 kronor. Inget rum så billigt som 4000 per månad, men några som ligger nära. På Bostad Direkt finns några rum för 3734 kronor per månad. Annars ligger månadshyran en bra bit över gränsen, oftast över 5000 och ibland upp till 6400 per månad. För de flesta rummen till uthyrning ställs krav på ickerökare, vilket omedelbart utesluter en stor del av flyktingarna. Flera har dessutom villkor att de endast hyr ut till tjejer, vilket utesluter större delen av flyktingarna.

Eventuellt kan Stockholms stad lyckas få ihop några tiotal rum på detta vis, men troligen inte. Det finns nämligen en faktor till, som jag själv har sett när jag letat bostad. Varje uthyrning blir nämligen en "skönhetstävling" mellan de presumtiva hyresgästerna. Det är uthyrarens marknad och man kan därför kosta på sig att vara kräsen vid valet av hyresgäst. Detta är ännu starkare när det gäller inneboende. Det ska vara en person som man kan tänka sig att dela badrum och kök med. Jag har själv nu en inneboende och lade inte ens ut en annons på Blocket, utan skrev bara på Facebook att jag letade inneboende, för att därigenom bara få "kompisars kompisar" som sökande, så man någorlunda vet vem man har som inneboende.

Hur är det då med enrumslägenheter? Jag tittar åter på Blocket (endast utanför tullarna) och hittar då några enrummare för 6000, 7000, 7500, 8000, 8000, 8600, 9500, 10000, 10500, 11000 och 11000 kronor per månad. På Bostad Direkt har de första enrummarna utanför tullarna månadshyror på 5867, 6934, 7467, 8214, 8534, 8534, 8534, 9067, 9600, 11200 och 14934 kronor. Det finns alltså några som håller sig på högst 8000, men inte särskilt många. Även här utesluter kraven på rökfrihet många flyktingar. Dessutom är de flesta lägenheter (särskilt de billiga) bara till uthyrning för upp till sex månader, medan Stockholms stad ställer krav på minst sex månaders kontrakt. Men sammantaget gissar jag att Stockholms stad kan få ihop några tiotal lägenheter på detta vis.

Hyrorna för rum och enrummare är alltså lågt satta, men kan ändå kanske generera några tiotal av varje. Hyran för hus (tänkta för en familj) är dock helt orimligt lågt satt. Jag antar att Stockholms stad här även kan tänka sig lägenheter à 3-4 rum, även om det inte står något om det på hemsidan. På Blocket finns ett antal lägenheter (utanför tullarna) à 3-4 rum för månadshyror på 12500-17000 kronor. Villor uthyres från 16000 kronor och uppåt per månad. På Bostad Direkt finns lägenheter à 3-4 rum för det mesta för 13000-19000 kronor per månad, med en enda för 10500. Här lär Stockholms stad alltså inte få in mer än någon enstaka bostad.

Hur ser det då ut för presumtiva uthyrare? Vad gäller inneboende finns oftast inga regler om begränsningar och inte heller för ett hus du äger, men för uthyrning av lägenheter finns regler från hyresvärden eller bostadsrättsföreningen som starkt begränsar hur länge du kan hyra ut. Så länge man inte genom något slags lagingripande åsidosätter dessa begränsningar kvarstår de och mängden lägenheter tillgängliga för uthyrning kan knappast öka särskilt mycket. Och villor och radhus finns det uppenbarligen inte särskilt många till uthyrning inom Stockholms stads gränser. De flesta som äger en villa eller ett radhus bor i det och äger den inte för uthyrning - särskilt inte till underpris.

Vad gäller viljan att hyra ut till Stockholms stad så kan det i och för sig ses som en trygg hyresgäst, som kommer att betala hyran utan knot. Däremot verkar det inte av informationen på stadens hemsida som om man kommer att kunna styra vem som faktiskt kommer att bo i bostaden, utan staden hyr för att sedan upplåta till den flykting eller flyktingfamilj man prioriterar. Jag skulle i de flesta fall inte hyra ut en bostad på de villkoren, utan vill veta vem som hyr min bostad (särskilt efter alla skräckexempel jag hört), och jag antar att de flesta stockholmare som planerar att hyra ut en bostad resonerar likadant.

Det ser alltså inte ut som om detta försök från Stockholms stads sida kommer att ge mer än en rännil av bostäder till de tusentals flyktingar som dirigerats till staden. Hela upplägget verkar dessutom ganska orealistiskt. Min gissning är dock att utspelet inte är allvarligt menat, utan endast ett sätt att visa att man desperat gör allt man kan för att finna bostäder. Det kan vara ett sätt att förbereda inför ett kommande uppror mot bosättningslagen, som jag skrev om för någon månad sedan.

DN skriver också att Stockholms stad inlett en upphandling av hotell- och vandrarhemsplatser för att hysa de tilldelade flyktingarna. Detta kan bli mycket intressant, då turistnäringen sägs vara viktig för Stockholm och det kan bli en undanträngningseffekt när hotell och vandrarhem kan få en fast inkomst från uthyrning till staden istället för en tidsmässigt varierande inkomst från turister och affärsresenärer. Många (de flesta?) hotell i Stockholm har dock även en restaurang som riskerar att stå tom om hela hotellet hyrs ut till flyktingar, vilket kan göra uthyrning för flyktingar mindre attraktiv. Frågan är hur långt staden kommer att gå här. Kommer vandrarhemsplatserna att nästan helt bokas upp?

Slutligen talas det om "madrasser i till exempel idrottshallar", vilket får ses som en ytterst desperat åtgärd, där alternativet uppror mot bosättningslagen ligger nära till hands.

Min bedömning är alltså att det fortfarande handlar om ett spel för gallerierna, tills den hårda verkligheten visar att det är omöjligt för Stockholms stad att ta emot de tilldelade flyktingarna på ett vettigt sätt och bosättningslagen sätts ur spel. Våra politiker lever dock fortfarande i sin drömvärld där det är oproblematiskt för Sverige att ta emot hundratusen flyktingar, även om allt fler politiker börjar vakna till verkligheten.

Under tiden blir Stockholm bostadsmarknad allt mer dysfunktionell och ohanterlig för vanligt folk.

P.S. En intressant bieffekt av Stockholms stads utspel skulle kunna bli att sätta ett golv för andrahandshyrorna och därmed driva upp hyresnivåerna.

2016-09-01

Största rederikonkursen någonsin

Sydkoreas största containerfraktrederi Hanjin begärdes igår i konkurs och idag godkände en domstol ansökan. Hanjin är världens sjunde största containerfraktrederi med omkring tre procent av den globala marknaden.

Eftersom detta är den största konkursen någonsin i rederibranschen vet man inte riktigt vilka effekter det kommer att få, eftersom det inte finns något jämförbart fall. Dessutom är det omkring trettio år sedan en stor containerfraktfirma senast gick i konkurs.

En effekt av konkursen är att hamnar inte vill ta emot Hanjins fartyg och dessa därför tvingas vänta ute till havs med sina containrar fyllda av varor. Fartyg från Hanjin som ligger i hamnar har i flera fall beslagtagits som säkerhet för obetalda avgifter. Containrar som skulle lastas hålls också kvar av hamnar som säkerhet, ifall de råkar ägas av Hanjin, vilket även det kan drabba flera frakter.

På grund av den enorma storleken på denna konkurs räknar man med att handläggningen kommer att ta veckor eller till och med månader och under tiden kommer många fartyg och laster troligen att befinna sig i ett slags limbo. Under tiden är världshandeln på väg in i sin mest aktiva period, som löper från nu fram till julen.

Många företag har varor som befinner sig i containrar på Hanjins skepp och kan därför bli utan leveranser de behöver.

Hanjin har förutom de fartyg de själva äger även hyrt ett stort antal, och företagen som äger dem kommer att problem med att få tillbaks dem då de kan vara beslagtagna som säkerhet, och de lär knappast heller kunna få hyran betald.

Många av Hanjins containrar är också beslagtagna och företagen som äger varorna i containern kan få betala dyrt för att lösa ut dem, och dessutom kan de drabbas av andra kostnader på grund av försenad leverans.

Och så var det frågan hur besättningen på de aktuella fartygen kommer att agera när de förstår att de troligen inte kommer att få betalt.

Andra rederier tar såklart chansen och erbjuder sig att frakta varor istället, men det hjälper föga för de fartyg och laster som för tillfället är beslagtagna eller inte kan gå i hamn. Det kan också hända att de företag som hyrt ut fartyg till Hanjin går in och tar hand om fartygen själva, men det gäller bara en del av de drabbade fartygen.

Hanjins konkurs är bara det extremaste fallet av hur illa det står till för containerrederierna. Sedan 2014 har mängden containerfrakter stått still, samtidigt som nya skepp har levererats.

Förutom containerfrakt har Hanjin även fartyg för bulkfrakt, samt tretton containerterminaler. Även där kan man såklart förvänta sig problem och störningar.

Många frågar sig nu hur Sydkoreas regering kunde låta Hanjin gå i konkurs under så okontrollerade former.

2016-08-22

När kommer den första kommunen att göra uppror?

Med anledning av de alltmer desperata åtgärder som vissa kommuner nu vidtar med anledning av kravet i Lagen om mottagande av vissa nyanlända (bosättningslagen) från i våras om att ordna bostad åt kommunanvisade flyktingar ställer jag mig frågan hur länge det kommer att dröja innan den första kommunen kommer att "göra uppror" och säga att de helt enkelt inte kan ordna bostad åt alla. Kanske inte i år, då kommunerna genom vissa extrema åtgärder hittills verkar kunna ordna bostäder, men risken finns att någon eller några kommuner nästa år kommer att säga stopp. Man kan också undra vilken kommun som kommer att vara den första att "göra uppror".

Lagen är tämligen luddigt formulerad. Det står bara att "5 § En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen." Ingenting om hur bostaden ska vara beskaffad. Till att börja med kan ju kommunerna dra ner på standarden på de anvisade bostäderna. Trångboddhet kan bli normen, liksom delade kök och badrum - typ studentrumskorridor - inte mycket bättre än de anläggningar där de asylsökande nu bor. Svensk lag är mycket luddig vad gäller kraven på bostad även om den stadgar i grundlagen (Regeringsformen) att man har rätt till bostad (utan krav i denna eller andra lagar på hur denna bostad ska vara beskaffad).

Regeringen har på sin hemsida frågor och svar om bosättningslagen och även Migrationsverket har liknande frågor och svar. För det första är det intressant att
"Fördelningen av nyanlända baseras på kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantagna mottagande av nyanlända och ensamkommande barn samt omfattningen av asylsökande som vistas i kommunen."
Ingenting sägs om tillgången till bostäder, vilket är och framför allt kommer att bli den springande punkten efterhand som kommunerna får slut på möjligheterna att ordna bostäder med nuvarande nödåtgärder såsom att köpa upp bostadsrätter.

Det står även att för att inte begränsa flexibiliteten så säger lagen inget om vilken typ av bostad som krävs.

Än så länge tolkar kommunerna det som sin skyldighet att ordna fram lägenheter av någorlunda rimlig storlek till de nyanlända. På regeringens hemsida sägs
"Intentionen är att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt ska erbjuda nyanlända som omfattas av anvisning permanenta bostäder. Det kan dock inte uteslutas att kommuner kommer att bli tvungna att erbjuda tillfälliga bostäder för att kunna fullgöra sin skyldighet."
Regeringen hoppas ju att kommunerna genom en stimulans på 1,85 miljarder kronor ska öka sitt bostadsbyggande, men att bygga bostäder tar tid, och byggena kan försenas av överklaganden.

Särskilt intressant är att regeringen skriver att
"Det föreslås inte några sanktioner kopplade till den nya lagen. Utgångspunkten är att kommunerna följer gällande lagstiftning. Det kan dock finnas skäl att överväga att införa ett sanktionssystem om det skulle visa sig att den nya ordningen inte följs."
Med tanke på hur snabbt bosättningslagen drevs igenom kommer säkerligen ett tillägg om sanktioner att komma väldigt snabbt efter att den första kommunen gör uppror. Frågan är då om den kommun som gjort uppror kommer att stå på sig trots sanktioner. Det beror förstås på hur hårda sanktionerna blir.

Men det kan också bli någon form av "smyguppror", där de nyanlända placeras trångbott och/eller med vandrarhemsstandard. Hur kommer regeringen och Migrationsverket då att reagera?

Detta kommer att bli intressant att följa det närmaste året.

Redan ser vi som sagt desperata åtgärder vad gäller att skaffa in bostäder, såsom att Vallentuna och Malmö köper in bostadsrätter. Detta sker förstås med skattebetalarnas egna pengar. Hur länge kommer det att dröja innan det någonstans i Sverige blossar upp kraftiga protester mot detta förfarande?

Stockholm har dock ännu inte tagit till köp av bostadsrätter, utan skaffar fram bostäder på annat vis, genom omprioritering från andra ändamål, till exempel den nybyggda fastighet på 180 lägenheter i Västertorp som skulle ha använts till socialtjänstens grupper, men nu har styrts över till nyanlända. Hur socialtjänsten i Stockholm nu ska lösa problemet för sina klienter sägs det inget om.