2014-11-20

Cervenka sågar också abenomin

Knappt hade jag hunnit publicera min beskrivning av vad som misslyckats i premiärminister Abes försök att sparka igång Japans ekonomi förrän SvD publicerade en teveintervju med Andreas Cervenka om Japans problem. Lyssna även på den!

Och läs vad Cervenka skrev i början av november om Japans kamp mot kollapsen.
Stödköpen motsvarar 15 procent av Japans BNP per år. Som jämförelse kan nämnas att Federal Reserves nyligen avslutade program som mest summerade till runt 6 procent av BNP per år.
[...]
Dessutom köper BoJ aktier och kommer inom ett halvår vara den näst största ägare på Tokyobörsen
[...]
Den statliga japanska pensionsfonden ska genomföra en stor förändring av sin portfölj som innebär att andelen inhemska obligationer ska minska från 60 procent till 35 procent, och andelen aktier ökas från 24 till 50 procent.
Cervenka tar också upp grundproblemen med demografin, statsskulden och bytesbalansen som jag skrev om (och har skrivit om flera gånger förut). Jag är dock ytterst tveksam till om Japan kommer att få se hyperinflation som Cervenka spekulerar i. Det finns många historiska exempel på hyperinflation, men inget av dessa har drabbat en ekonomi där större delen av penningmängden är skapad som krediter, utan har drabbat "sedelekonomier". Vi kan se vad som händer i en ekonomi med "kreditpengar" i t.ex. PIIGS-länderna, som drabbats av deflation istället för hyperinflation, även när deras ränteläge för något år sedan var mycket högt.

Har Japans abenomi lyckats?

I Japan har det som ni troligen vet bedrivits "abenomi" de senaste två åren sedan Shinzo Abe tillträdde som premiärminister i december 2012. "Abenomin" går ut på en kombination av penningpolitik, finanspolitik och strukturella reformer för att stimulera ekonomin till investeringar och tillväxt. Mer specifikt handlar det om ett inflationsmål på 2 procent per år, att försvaga valutakursen, negativ ränta och stora kvantitativa lättnader, utökning av de offentliga investeringarna,

Redan för ett år sedan kunde man se att abenomin inte lyckats så bra som det var tänkt. Så hur ser läget för Japans ekonomi ut nu efter två år av abenomi? Häromdagen kom en "chock" när det visade sig att Japans ekonomi nu gått in i sin fjärde recession sedan 2008! Abenomin sparkade alltså igång ekonomin i halvtannat år, därefter kom en recession igen. Ingen stor hjälp alltså.
Arbetslösheten har visserligen minskat sedan Abe tillträdde, men det är ingen revolutionerande förändring och dessutom bara en fortsättning av den trend som rått sedan 2009, vilket ni kan se i diagrammet nedan.
På en punkt har dock abenomin helt lyckats i sina föresatser, nämligen att försvaga valutakursen. I diagrammet nedan ser man dock att den försvagade yenen var en trend som påbörjades redan i början av 2012, nästan ett år innan Abe tillträdde. Det är också tveksamt hur pass positiva effekter valutans försvagning haft på ekonomin - den leder ju till att import blir dyrare och Japan är beroende av att importera råvaror inklusive bränslen.
Med tanke på behovet av att importera bränslen och råvaror så är det inte konstigt att inflationen tagit fart i Japan. Även här har ju då abenomin "lyckats", även om man faktiskt har skjutit en bra bit över inflationsmålet. Dessutom är inflationen inte av den "bra" sorten. Det handlar nämligen uteslutande om inflation i prisnivån. Lönerna har istället snarast stagnerat.
Sedan Abes tillträde har Japan även haft ett underskott i handelsbalansen. Detta var dock fallet redan innan Abe, men nu har underskottet permanentats, även om det blivit mindre än rekordet i början av detta år.
Bytesbalansen (som även inkluderar tjänster) är dock åter positiv, vilket troligen är orsaken till att vi ännu inte fått se någon spektakulär finanskrasch i Japan. Den långsiktiga trenden sedan 2007 ser dock inte särskilt kul ut, se diagrammet nedan.
Och så var det statsskulden... den har fortsatt att öka från absurda nivåer till ännu mer absurda nivåer. Senaste siffran är 227 procent av årlig BNP, vilket är ett svårslaget världsrekord. Så länge bytesbalansen är positiv kan Japan leva med det, eftersom större delen av statsskulden ägs inom landet, men bytesbalansen får inte bli negativ under någon längre tid om korthuset ska hålla ihop.
Japanska staten drivs sedan 2010 med ett årligt budgetunderskott på 8-9 procent av BNP. Om staten skulle tvingas kapa sitt budgetunderskott skulle det ge en åtstramning som skulle skicka Japans ekonomi in i en ond spiral.

Grundproblemet som alla ekonomiska stimulansförsök inte kan göra något åt är förstås att Japans befolkning minskar sedan 2011 och åldras sedan ännu längre tid. Antalet arbetande japaner toppade i slutet av 1990-talet och den längre trenden är sedan dess nedåt.

Japans försök att få en fortsatt BNP-ökning är alltså tämligen fruktlösa och framtidsutsikterna för BNP är inte goda. Det viktigaste måttet på samhällets välbefinnande är dock BNP per capita, och den har faktiskt ändå ökat i Japan de senaste åren. Recessionen 2009 var bara ett hack i kurvan. BNP per capita ökar förvisso inte lika snabbt efter 1990 som före 1990, men den ökar ändå.
Så man kan tycka att Japans regering och centralbank fokuserar på ett obefintligt problem när de försöker att driva upp landets BNP, när de istället borde se på BNP per capita och vara nöjda med hur den utvecklas. Det finns dock ett grundproblem och det är att BNP måste öka för att inte få en kreditkris - det räcker inte med att BNP per capita ökar.

Hittills har Japans styrande alltså lyckats hålla näsan över vattnet, men hur länge till klarar de det? Två hot hänger över Japans orimligt stora statsskuld, nämligen hotet om negativ bytesbalans och hotet om recession. Värst är förstås om de utlöses samtidigt.

Vi får se om abenomin fortsätter. Abe har utlyst nyval efter de dystra BNP-siffrorna. Vem som än kommer att styra Japan framöver kvarstår dock de hot jag påtalat samt den långsiktiga demografiska trend som ligger bakom problemen.

2014-11-09

USA:s skifferolja får lönsamhetsproblem

Jag skrev nyligen om hur det fallande oljepriset drabbar oljeproducenterna och att oljepriset nu fallit så lågt att många oljeproducerande länder får problem med sina statsfinanser. Med ett pris just nu på Brentoljan på 83 dollar per fat drabbas Iran, Venezuela, Algeriet, Nigeria, Ecuador, Irak, Ryssland, Angola, Saudiarabien och Libyen av detta.

Jag nämnde då även att USA:s så kallade "tight oil", alltså skifferolja (inte att förväxla med "oil shale" alltså oljeskiffer) också kommer att drabbas av det fallande oljepriset. Den amerikanska WTI-oljan noteras just nu till drygt 78 dollar per fat och det kraftiga prisfallet sedan i somras visar ännu inga tecken på trendvändning.
Barclays varnar i en analys för att det låga oljepriset kan göra situationen ytterst svettig för många skifferoljebolag. Framförallt kommer inga investeringar att göras i ytterligare produktion för att motverka det snabba produktionsfall som brunnarna vid "fracking" dras med. Barclays har också ritat upp ett diagram med en mer detaljerad bild av de olika skifferoljeområdena.
Redan runt nuvarande oljepris får som synes många skifferoljefält ekonomiska svårigheter och faller priset ytterligare till 70 dollar per fat drabbas ännu mer av denna produktion.

Vi kan alltså för det första räkna med att USA:s totala oljeproduktion, som uppvisat en uppgång de senaste åren tack vare skifferoljan, nu åter kommer att plana ut och kanske falla igen.

För det andra kan vi räkna med att många oljebolag som är inblandade i den USA:s skifferolja kommer att få ekonomiska problem och i slutändan konkurser, vilket drabbar alla som investerat i dessa bolag.

2014-10-30

Negativ ränta för stora belopp hos tysk bank

Nu ser vi ännu en effekt av näranollräntan som industriländerna har. Tyska banken Skatbank inför negativ ränta på -0,25 procent på konton med tillgodohavanden större än 500 000 euro! Banken säger att detta beror på Europeiska Centralbanken ECB:s räntepolitik.

Enligt portalen Verivox har vissa tyska företag redan sedan några veckor fått negativ ränta på sina konton, men nu drabbar det för första gången även privatpersoner med mycket pengar. Enligt Verivox är det inte uteslutet att andra banker följer efter.

Kan ni stava till d-e-f-l-a-t-i-o-n?

Snart hos en bank nära dig! Negativ sparränta!

2014-10-28

Riksbanken vid vägs ände

Så har då Riksbanken till slut nått vägs ände vad gäller räntesänkningar när de idag sänkte reporäntan till 0,00 procent!! Detta eftersom vi inte har någon nämnvärd prisinflation i Sverige, utan en KPI-inflation som de senaste åren legat långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år. Riksbanken hoppas att deras sänkning av reporäntan ska driva upp inflationstakten, men som jag skrev för någon vecka sedan så syns inga tecken på trendvändning uppåt för inflationen trots att Riksbanken ägnat sig åt räntesänkningar i snart två år.

Räntesänkningen beror helt på alltför låg inflation i Sverige, inte att landet skulle befinna sig i någon dålig situation ekonomiskt. Riksbanken borde fundera på hur relevant det är att i dagens läge ha ett inflationsmål. Det var bra när Sverige var på väg ut ur högränteperioden på 1990-talet, men numera är inflationsmålet troligen mer skadligt än nyttigt för Sverige. Riksbanken borde för länge sedan ha funderat ut någon annan modell för hur reporäntan ska sättas.

Analytikerna hade räknat med en sänkning till 0,05 procent och detta är troligen också vad marknaderna prisade in. Därför blir det troligen inte 10 procent högre bostadspriser, som Cornucopia gissar med ett räkneexempel. Vi får se de närmaste dagarna om bankerna sänker sina bolåneräntor. SBAB:s Tor Borg tror på en sänkning på 0,10-0,20 procentenheter. Om Borgs prognos slår in kan vi få ytterligare några procent högre bostadspriser.

Skaran av bedömare som nu oroar sig för bostadsbubbla utökas nu allt mer - från att ha varit en marginell företeelse, där mitt första inlägg på bloggen i november 2007 var en av de tidiga varningarna, så börjar nu även etablerade ekonomikommentatorer att kalla vår svenska bostadsmarknad för överhettad. Senaste tillskottet i denna illustra skara av olyckskorpar är Handelsbankens chefekonom Jan Häggström.
- Det är uppenbart att vi har en överhettad bostadsmarknad. Min erfarenhet är att alla köpare bara tittar på månadskostnader och då får en lågt hållen ränta stor påverkan på priserna. Riksbanken underskattar den här problematiken, säger Jan Häggström.

Han framhåller att han tidigare inte hört till den skara som oroat sig för hushållens ökade skulder eller ansett att vi bygger upp en bostadsprisbubbla. Men nu ser han risker.
Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik från igår fortsätter tillväxttakten för hushållskrediterna att öka. Tillväxttakten för bolån är nu 6 procent per år och för de totala hushållskrediterna 5,7 procent per år. Så länge de ökar snabbare än BNP har vi en i längden ohållbar situation.

SvD skriver att "När bostadspriserna stiger så driver dessa på skuldsättningen", men jag anser att det är tvärtom. Det är den ökande skuldsättningen som driver på bostadspriserna.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är överraskad Riksbankens räntebeslut och varnar för att det behövs "skyndsamma" åtgärder för att minska de svenska hushållens skuldsättning. Det låter ju bra, men det är många år för sent. Hade åtgärderna satts in för kanske femton år sedan hade vi aldrig hamnat i den prekära situation där vi är nu.

Vad gäller boräntor ska vi dock komma ihåg att den rörliga räntan var lägre än nu under hösten 2009. Enligt Swedbanks räntehistorik var tremånadersräntan på villalån då 1,55 procent mot nu 2,35 procent, och det är framförallt dessa korta räntor som drivit de svenska hushållens skuldsättning. Vi har dock nu haft en exceptionellt lång period med exceptionellt låga boräntor, vilket är vad som fortfarande driver på skulderna och priserna.

Bolåneräntor på längre bindningstider är dock betydligt lägre nu än vad de var 2009. Då låg 5-årsräntan på 4,15 procent mot nu 2,89 procent och 10-årsräntan på 4,95 procent mot nu 3,70 procent.

Vi vet av de senaste årens erfarenhet att lägre ränteläge framförallt blåser upp bostadspriserna. Företagen får kanske något bättre villkor, men det är marginellt. Alfa Lavals vd Lars Renström säger idag att dagens räntesänkning inte särskilt hjälper hans företag - det finns andra faktorer som är betydligt viktigare än en i sammanhanget marginell räntesänkning på 0,25 procentenheter.

Så hur ser framtiden ut? När vi nu nått vägs ände vad gäller räntesänkningar finns inte så mycket mer som kan driva upp bostadspriserna. Kommer vi att få ett boprisfall? Ja, men det är svårt att förutsäga exakt när. När fallet väl kommer blir det hårt och brutalt. Ju högre bostadspriserna och skuldsättningen drivs upp, desto värre blir baksmällan. Och även vi skuldfria kommer att drabbas när hela samhället drabbas.

2014-10-26

Vår EU-kommissionär

Aftonbladet har en viktig ledarkrönika om vår EU-kommissionär Cecilia Malmström (fp) och hennes arbete med frihandelsavtalet TTIP med USA och särskilt den högst kontroversiella delen ISDS. ISDS innebär att utländska företag ska kunna stämma stater på skadestånd för att de förändrar lagstiftningen till deras nackdel!

Läs hela artikeln! Det börjar lukta riktigt konstigt om denna affär!

Dags att ställa våra EU-kommissarier EU-kommissionärer Malmström och Juncker till svars för vad de håller på med!

2014-10-20

Skuldtyngt Kina saktar in

Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.

Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.
Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.

Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.

Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.

Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.

Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.
De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.
Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.

En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.
Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.
Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.

Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.

Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.

Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?

P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.

P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.