Tillväxtens gränser för EU?

I torsdags kom ett första preliminärt BNP-estimat för första kvartalet 2013 för EU. Det var inte särskilt muntert. För första kvartalet 2013 föll BNP med 0,2 procent i euroområdet och 0,1 procent i EU som helhet jämfört med sista kvartalet 2012. Sista kvartalet 2012 var "tillväxttakten" -0,6 respektive -0,5 procent. (Intressant detta med en "tillväxttakt" som är negativ.) Jämfört med första kvartalet 2012 föll BNP med 1,0 procent i euroområdet och 0,7 procent i EU som helhet.

Det ser onekligen ut som om delar av världen redan sprungit in i tillväxtens gränser. Lyssna även på storbanken HSBC:s chefsekonom som påpekar detta - tips från Cornucopia.

Vi kan se på hur BNP har utvecklats sedan 2007 för euroområdet:

och för EU som helhet:

Ganska likartade diagram, som synes. Efter den brutala nedgången 2008-2009 kom alltså en viss återhämtning, men den räckte inte särskilt länge utan har sedan början av förra året övergått i en svag kräftgång för EU:s BNP. Inte konstigt att det krävs ständigt återkommande räddningspaket. En krympande ekonomi gör nämligen att många lån inte kommer att betalas tillbaka.

EU som helhet blir allt mindre konkurrenskraftigt på världsmarknaden, även om vissa länder och företag självklart kan vara undantag. Idag kan företag välja att lägga sin produktion i princip var som helst i världen och beslutet om produktionsplatsen handlar bara om att väga samman lönekostnader, produktivitet, transportkostnader, avstånd till konsumentmarknaden med mera. I den sammanvägningen kan ofta inte EU konkurrera. Företag behöver inte heller etablera någon egen fabrik i låglöneländerna, utan det finns mängder av lokal underleverantörsföretag som de kan anlita.

Japansk börsbubbla?

Den japanska centralbanken under nytillträdde Haruhiko Kuroda och den nya regeringen under Shinzo Abe håller som bekant på med ett intressant valutaexperiment där målet är att driva upp inflationen (mätt som prisinflationen i kärn-KPI) till 2 procent från dagens deflationsartade takt. De tror nämligen att detta ska få igång den japanska ekonomin.

Hittills syns inga som helst tecken på att de skulle ha lyckats driva upp kärn-KPI, som i mars fortsatte sitt fall med en nedgång på 0,5 procent. Vad man däremot har lyckats med att inflatera är dock den japanska börsen, där Nikkei225-indexet stigit med imponerande 70 procent sedan oktober 2012.

Sådana här plötsliga "paraboliska" uppgångar brukar leda till bakslag när det inte finns någon substans bakom dem, vilket man kan se av exempelvis Bitcoins uppgång och fall nyligen. Det är nämligen inte så att Japans ekonomi plötsligt blivit bättre i grunden, utan det är bara centralbanken som satt igång att pytsa ut "pengar" (skapade som skulder). De grundläggande problemen för Japan kvarstår och orsakas av den obevekliga demografin med åldrande befolkning och minskande andel och antal i förvärvsarbetande ålder.

En lite liknande uppgång som nu hade den japanska börsen under 2005, men den efterföljande urblåsningen startade inte förrän sommaren 2007. Historien brukar dock inte upprepa sig exakt, så den nuvarande börsuppgången kan mycket väl följas av en Bitcoin-liknande krasch. Den nuvarande uppgången skiljer sig från den 2005, som kom efter en paus på halvtannat år från en uppgång 2003. Nu kommer istället börsuppgången som en "blixt från klar himmel" efter tre och ett halvt års sidledes rörelse.

Jag måste förstås påminna om att den japanska yenen också försvagats kraftigt sedan oktober 2012, men denna försvagning kan endast förklara omkring 27 procent av börsuppgången på 70 procent. Men centralbankschefen Kuroda anser förstås inte att det föreligger någon bubbla på den japanska börsen. Nej, det är förstås helt normalt och fullständigt ofarligt att börsen stiger 70 procent på sju månader, utan att de underliggande företagens utsikter principiellt förbättrats.

Centralbankschefen Kuroda hade också räknat med att hans åtgärder skulle sänka marknadsräntorna på japanska statsobligationer, men istället har de stigit. Detta är illa både för japanska statens finanser samt för japanska banker och pensionsfonder, som sitter på stora mängder japanska statspapper. Och framförallt har experimentet lett till en oerhörd volatilitet för japanska statsobligationer, där handeln har stoppats vid flera tillfällen på grund av för stora kursrörelser.

Säga vad man vill om Kuroda, men det är i alla fall spännande att följa hans experiment!

Peak Car och Förbifarten

Idag presenterar MP siffror som visar att priset för Förbifart Stockholm kommer att bli betydligt högre än de 28 miljarder som tidigare nämnts, på grund av räntekostnader. Man kan diskutera hur det har räknats och om det är rätt eller inte, men det är inte särskilt intressant i sammanhanget.

Mer intressant är t.ex. att jämföra med vad man skulle kunna bygga istället för 52 kilometer motorvägstunnel. Föreningen YIMBY har gjort en bra sammanställning av detta, som bland annat visar på Förbifartsprojektets orimliga proportioner. Tunnlarna blir mer än dubbelt så långa som summan av alla befintliga vägtunnlar i Sverige! I hela världen finns bara två vägtunnlar som är längre än den 17 km långa tunneln under Lovön och ingen av dessa är sexfilig motorväg! Endast järnvägstunneln under Engelska kanalen överträffar Förbifarten i mängden bortsprängt berg!

Skulle pengarna läggas på andra vägprojekt (utan tunnel) skulle de räcka till imponerande mängder motorväg. Om det nu är genomfartstrafiken man vill bygga för skulle det bara kosta omkring en tredjedel så mycket att bygga motorväg Norrköping-Västerås-Gävle. För de massor av miljarder som Förbifarten kostar skulle man annars istället kunna få mängder av nya tunnelbanor och spårvägar i Stockholm.

En annan intressant aspekt är förstås att sådana här gigantiska byggprojekt ofelbart drabbas av planeringsvillfarelsen (engelska planning fallacy), alltså att de blir mycket dyrare och tar mycket längre tid än beräknat.

Det mest intressanta som jag ser det är dock fenomenet "peak car", som jag skrivit om förut och som SR nyligen uppmärksammade.

Bilförsäljningen minskar. Och körsträckorna blir kortare, visar statistik från expertmyndigheten Trafikanalys. Och det är inte bara en effekt av lågkonjunkturen. Bakom ligger en större samhällsförändring: ”Peak car”, på svenska ungefär bilkulmen.
...
Större och tätare städer, färre och dyrare parkeringsplatser, äldre befolkning som åker bil mer sällan, dyrare bensin, biltullar och att allt fler hellre ser en film på sin läsplatta på tåget än kör bil, säger Karin Sjöberg, enhetschef på Svenska miljöinstitutet IVL.

Allt fler verkar inse att man kan spara pengar genom att inte ha bil. Själv ser jag bilen som en tjänst istället för en pryl och använder hyrbil när jag behöver det istället för besväret och kostnaderna med att äga en bil.

Ser man på hur Sverige ligger till i förhållande till "peak car" kan man för det första se på antalet bilar i trafik.

Både antalet bilar i trafik och antalet avställda fortsätter som synes att öka. Ser vi däremot på nyregistreringarna så har de dock minskat sedan toppen år 2000. Detta är en del av en större europeisk trend som ger den självklara förklaringen till krisen för stora delar av bilindustrin.

Men mer intressant blir det om vi ser på körsträckan. Det finns visserligen fler bilar, men de kör inte lika långt! Vi hade 2011 vad gäller personbilar ännu inte kommit tillbaks till samma totala körsträcka som 2008, som var toppåret. Lastbilstrafiken har dock ökat lite. Men det är personbilarna som tar den stora platsen på vägarna och är orsaken till att Förbifarten byggs.

Ser vi på personbilarnas totala körsträckor länsvis ser det ut som nedan.

Inget av de tre största trafiklänen hade ännu år 2011 kommit tillbaks till samma körsträcka som 2008. Det ser ut som om vi sett en trendvändning följd av en liten uppstuds i Stockholm och Västra Götaland. Allt talar för att vi lär få se minskande trafik med personbilar framöver, så varför bygga en rekorddyr väg för minskad trafik?

Dags för byråkraterna och politikerna, framförallt Sten Nordin, att svälja stoltheten och avblåsa vansinnesprojektet Förbifart Stockholm!

Tillägg: Glömde ange källa för mina diagram. De bygger på statistiken från Trafikanalys samt SCB. Jag har fått samla ihop data från flera olika filer och sökningar för att få ihop detta.

Så ser Stockholms bostadsmarknad ut

SvD granskar idag den systematiska försäljningen av svartkontrakt i Stockholm. Det visar sig att flera fastighetsägare skor sig på detta, förutom att svartmäklarna tjänar pengar på det. Enligt föreningen Fastighetsägarna handlar det om några rötägg, men de verkar vara tillräckligt många och ha tillräckligt stort lägenhetsbestånd för att ge en livlig marknad för svarthandel med hyreskontrakt.

Jag har tidigare skrivit om Stockholms dysfunktionella bostadsmarknad och gjort lite räkneexempel (del 1, del 2) på hur det kan se ut för den som separerar. När det skrivs om Stockholms bostadsmarknad skrivs det ofta om hur svårt det är för nyinflyttade att hitta bostad, men ingen har såvitt jag har sett skrivit om det värsta problemet, nämligen par med barn som separerar eller skiljer sig, som inte har valet att bosätta sig på annan ort än Stockholm.

Jag har tidigare också föreslagit ett omedelbart moratorium för utförsäljning av hyresrätter i Stockholm, med tanke på att hyresrätternas andel av lägenhetsbeståndet sjunkit till 49 procent (1990 var 75,5 procent av lägenheterna i Stockholms stad hyresrätter). Glädjande nog har dock antalet ombildningar till bostadsrätter har sjunkit.

År 2012 blev 4 300 lägenheter bostadsrätter för sammanlagt 5,6 miljarder kronor. Toppåret 2010 ombildades 20 000 lägenheter för totalt 27 miljarder kronor.

Detta vansinne kanske sanerar sig själv?

En annan aspekt av bostadsträsket är att byggpriserna stigit i takt med bostadspriserna (se diagram) i en självförstärkande dans. Det finns många delar i detta och många som skor sig. Bloggen Bobubbla har ett fint diagram över hur markpriserna ökat, vilket oftast betyder att kommunerna får in mer pengar. Det är finfina pengar som kommunerna får in, men vad kommer att hända när de inte längre kan ta ut så höga markpriser? Då kommer de att tvingas dra ner på service eller höja skatten.

Dessutom är som SVT:s Rapport granskat de svenska byggpriserna 72 procent högre än genomsnittet för EU, vilket är en bra bit före tvåan Danmark (där byggpriserna är 38 procent högre än genomsnittet för EU). Bostadsminister Stefan Attefall (KD) är bekymrad men presenterar inga förslag till åtgärder.

För att återgå till Stockholm, låt oss ta som exempel en frånskild med två halvtidsbarn. Ska vederbörande ha en bostad finns idag följande alternativ:

1. Köpa en bostadsrätt i förort, t.ex. i Farsta kostar en trerummare minst 1,7 miljoner. Månadskostnaden blir (med 30 års amortering) omkring 10 400 efter ränteavdrag. För detta krävs dessutom en kontantinsats på 255 000 - har man inte dessa kontanter blir det ett extradyrt blancolån för dom. Dessutom tar man en stor ekonomisk risk på 1,7 miljoner kronor.
2. Betala 200 000 för att köpa sig ett hyreskontrakt svart.
3. Hyra en lägenhet i andra hand - en trerummare i förort kostar 8000-11000 i månadshyra! Detta eftersom andrahandshyrorna som bieffekt av den nya lagen nu är kopplade till bostadspriserna. Dessutom innebär det oftast flytt efter ett år, då det finns ytterst få andrahandskontrakt som löper på längre tid än så.

Omöjligt för en förskollärare med 24 400 i månadslön före skatt, skulle jag vilja påstå. Ska det bara bo högavlönade kvar i Stockholm? Vem ska svabba toaletter, ta hand om barn på dagis osv? Notera att mina prisexempel inte gäller boende i innerstaden, utan långt ut i förorterna. Eller det kanske bara ska bo singlar här, som inte dummar sig och skaffar barn?

Under tiden monterar Ungern ner sin demokrati

Medan världens medieögon fokuserar på EU-länder med ekonomiska problem, eller Italiens oförmåga att få ihop en regering, så fortsätter Ungern att montera ner sin demokrati. EU-parlamentet och EU-kommissionen kommer visserligen med lama protester då och då, men än så länge har de inte gjort verklighet av de återkommande hoten om sanktioner mot Ungern. Därför fortsätter Viktor Orbán och hans parti Fidesz att driva igenom lagar av högst tveksamt slag, vilket de kan göra eftersom partiet har över två tredjedels majoritet i parlamentet.

Jag en del om Ungern i början av 2012 och slutet av 2011 i samband med deras första ändringar av konstitutionen.

Den senaste omgången ändringar av grundlagen - den fjärde omgången på 15 månader - innehåller bland annat förbud mot politisk reklam i privata teve- och radiokanaler (alltså bara tillåtet i de statliga kanalerna) vilket fått EU att åter hota med sanktioner. Ett intressant inslag i den nya lagen är att regeringen får rätt att ta ut eventuella böter som åläggs landet från EU för brott mot EU:s lagar som en direkt skatt från medborgarna.

Förbudet mot politisk reklam i annat än statliga medier är förstås en förberedelse inför det parlamentsval som enligt planen ska hållas 2014 - allt för att Fidesz ska kunna behålla makten.

Vissa anser att Ungern nu har passerat gränsen för att inte längre vara en demokrati då de även antagit en lag som inskränker konstitutionsdomstolens möjligheter att motsätta sig nya lagar.

Får Lagarde äta upp detta citat?

Chefen för Internationella valutafonden IMF, Christine Lagarde¹, sade i onsdags i ett tal att:

The good news is that after a particularly volatile period, financial conditions are showing signs of improvement. Thanks to the actions of policymakers, the economic world no longer looks quite as dangerous as it did six months ago.

Alltså på svenska:

Den goda nyheten är att efter en särdeles volatil period visar de finansiella förhållanden tecken på förbättring. Tack vare åtgärderna från beslutsfattarna ser den ekonomiska världen inte lika farlig ut som den gjorde för sex månader sedan.

Visst har centralbanker och politiker världen över genom diverse åtgärder lyckats att hålla nere de svåraste problemen i världsekonomin, fått världens aktiebörser att stiga jämnt och fint från november till mars, samt tryckt ner räntorna på riskfyllda tillgångar (t.ex. sydeuropeiska statsobligationer). I själva verket har de som jag ser det bara gjort det globala finansiella bygget mer instabilt. Det är snarare så att beslutsfattarna gjort den ekonomiska världen betydligt farligare än för sex månader sedan genom att under en tid vidta extraordinära åtgärder för att trycka ner riskerna.

Nu visar det sig att en mängd saker håller på att brista. PIIGS-länderna har blivit PICIGS när Cypern spruckit. Guldpriset har gjort sin största tvådagarsnedgång på 30 år. Räntorna på japanska 10-åriga statsobligationer har efter en lång period med mycket små dagliga rörelser de senaste sex handelsdagarna varje dag gjort så stora rörelser uppåt eller neråt att man tillfälligt stängt marknaden.

Alla faror som hållits nere under sex månader verkar nu komma fram på en gång. Jag väntar mig att vi får se fler exempel den närmaste tiden.

Det vi inte ska glömma är att finansmarknaderna idag har en stor andel ägande och handel från belånade hedgefonder. Blir det plötsliga upp- eller nedgångar förstärks dessa av att många fonder behöver komma ur sina positioner. Dessutom kan det vara så att en fond exempelvis belånat sitt guld (troligen "pappersguld") för att sedan spekulera i aktier med de lånade pengarna. Går guldpriset ner kraftigt sprider sig smittan snabbt till andra tillgångsslag.

1. Christine Lagarde måste dock få beröm för att hon inte färgar sitt hår, som många kvinnor i hennes ålder gör, utan vågar visa sitt tjusiga silvriga hår.

Islamiska förbundet och politiken

Socialdemokraterna har fått dagen-efter-ångest när de (tack vare Expos granskning) upptäckt vilka åsikter Omar Mustafa står för. Omar Mustafa är ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och man kan tycka att Socialdemokraterna borde ha gjort en grundläggande bakgrundskoll av vilka åsikter han representerar innan de valde in honom i partistyrelsen. Men det var väl alldeles för lockande att få in en ledare för en av Sveriges största muslimska organisationer i partistyrelsen och därmed potentiellt kunna locka en massa invandrarväljare. Därför gjordes ingen koll.

Expo-artikeln påpekar att Omar Mustafa bjudit in flera talare med antisemitiska åsikter till Sverige. Det visar om inte annat på att han har dåligt omdöme och då kan man verkligen fråga sig om han är lämplig som ledamot i styrelsen för ett av Sveriges största partier. Dessutom står det i stadgarna för Islamiska förbundet i Sverige att de anser "att män och kvinnor ska ha olika status inför lagen". Förutom dessa kvinnoförtryckande åsikter och antisemitiska talare har IFiS även bjudit in talare som är öppna motståndare till homosexuella, vilket fått HBT-sossar att gå i taket.

Ordförande Löfven säger att Mustafa måste välja, men jag skulle nog säga att Mustafas förtroende är förbrukat och han kommer att tvingas hoppa av Socialdemokraternas partistyrelse.

Det har varit väldigt tyst från regeringshåll vad gäller kritik mot Socialdemokraternas val av Omar Mustafa och det är kanske inte så konstigt, då hans företrädare på posten som ordförande i IFiS var Abdirizak Waberi, sedan 2010 riksdagsman för Moderaterna. Hur många moderata väljare vet att de i senaste riksdagsvalet valde in en man med extrema kvinnoförtryckaråsikter i Riksdagen? Det handlar förstås liksom i Socialdemokraternas fall om ren valtaktik för att locka till sig muslimska väljare.

Läs till exempel vad människorättsaktivisten och kvinnofridssamordnaren Bahareh Mohammadi Andersson skrivit om Waberi "Varför har M en medeltidsprofet i riksdagen?". Hon har även skrivit en mängd artiklar på Newsmill.

I en intervju för SVT 2009 (som tyvärr inte finns kvar på SVT:s hemsida) säger Waberi en hel del sensationella saker, t.ex.

"Islam har bara en tolkning"

Vad jag vet finns det flera tolkningar, där de största grupperna är shiamuslimer och sunnimuslimer.

"Vi tar inte kvinnor i hand"
"Islam förbjuder att ha sex utanför äktenskapet"

Waberi anser också att mannen ska vara familjens överhuvud och vara den som representerar familjen utanför hemmet.

"Islam säger att självklart är att män och kvinnor ska inte dansa med varandra"

Waberi säger också att han skulle vilja leva i en stat styrd av muslimska lagar (Sharia).

Waberi har även i andra intervjuer uttryckt mer extremt kvinnoföraktande åsikter, men har efteråt ansett att han blivit felciterad. Det är intressant att folk med extrema åsikter så ofta blir felciterade...

Kan statsminister Reinfeldt ställa sig upp och försvara moderate riksdagsmannen Waberis uttalanden? Om han gör det förstår vi var "Nya Moderaterna" står. Om inte så kanske det är dags för "Nya Moderaterna" att tvätta sin egen smutsiga byk och be riksdagsman Waberi ta avstånd från sina uttalanden eller avgå.

Varför har både Socialdemokraterna och Moderaterna den dåliga smaken att ta med extrema muslimer? Borde det inte gå att hitta mer moderata muslimer i politiken?

Tillägg: Jag hittade intervjun med Abdirisak Waberi i tidningen Ottar på nätet, där han säger ännu mer hårresande saker.

---

P.S. Jag vill påminna om mina enkla kommentarsregler på denna blogg.

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar hör inte heller hemma här. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.

Följ reglerna så får era kommentarer stå kvar.