2016-02-03

Jo, amerikansk intern partipolitik är viktig för Sverige!

Cornucopia skriver idag att "Nej, intern partipolitik i USA är av noll nyhetsvärde för svensk del då det helt saknar relevans.". Jag håller inte med. Eftersom USA är världens mäktigaste imperium och upprätthåller denna världsmaktordning genom världens utan konkurrens största militär samt innehavet av den globala reservvalutan US-dollar. Därför är det även för oss i Sverige högst intressant vilken politisk fraktion som kommer att styra detta land.

Däremot anser jag att den interna politiken i USA får alldeles för stort utrymme i svenska media, jämfört med bland annat Cornucopias exempel Storbritannien (en av våra största handelspartner) samt framförallt den interna EU-politiken, som i högsta grad påverkar oss. Framförallt behöver media inte dra på så mycket för varje enskild händelse (tevedebatt, primärval) i den interna amerikanska partipolitiken, utan det skulle räcka med några insatta analyser då och då, samt en notis när det varit tevedebatt eller primärval.

Vad gäller den aktuella händelsen, primärvalet i Iowa, som förorsakade en störtflod av artiklar och analyser i svenska media, så är min kommentar att det dels var det första primärvalet och många återstår (framförallt "Super Tuesday" 1 mars), dels brukar Iowa inte "visa vägen" vad gäller det slutgiltiga resultatet. Dessutom är Trump fortsatt överlägset stark i de nationella opinionsundersökningarna, medan han i opinionsundersökningarna för Iowa inte alls hade så stort försprång framför konkurrenterna som han har nationellt.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag bedömer att det är stor risk att Donald Trump blir USA:s näste president. Han har sedan mitten av juli haft ett stabilt övertag i opinionsundersökningarna. Jag har jämfört Trump med Italiens f.d. premiärminister Berlusconi och båda vinner på samma sak - de är populister, som etablissemanget inom politik och media missbedömer. Trump kan lyckas att få många väljare att gå till valurnorna som annars inte skulle göra det. Han representerar på många vis motsatsen till de övriga presidentkandidaterna, som alla tillhör det slicka etablissemanget.

Trump utmärker sig genom att våga säga saker som ingen politiskt korrekt kandidat skulle våga sig i närheten av och dessutom uttrycka det på ett sätt som är både slagkraftigt och folkligt. Om sedan det han säger är sant eller rätt är ointressant - huvudsaken är att det är slagkraftigt och gärna klämmer dit motståndaren. Jag skulle tro att många tevetittare i USA får sig ett gott skratt av hans uppträdande i debatter och tänker att "han är en av oss". Att han dessutom har en frisyr som går på tvärs mot allt vad som förväntas av en maktens man gör inte saken sämre - det gör honom ännu mer till "en av oss". Till yttermera visso går det välkammade etablissemanget till ständig attack mot Trump, och ofta gör de narr av honom och hans åsikter. Det bidrar till att alla som känner sig främmande inför detta etablissemang känner sympati för Trump.

Vilka är då de som ser Trump som "en av oss"? Det handlar om USA:s arbetarklass. Inte tjänstemännen, inte den stora gruppen av fattiga bidragsberoende, utan den stora gruppen däremellan, som hankar sig fram på usla löner och osäkra arbetsvillkor. Trumps budskap om att exempelvis Apple borde flytta hem sin tillverkning till USA är precis vad denna folkgrupp vill höra. Det är något som kan analyseras som helt orealistiskt (vilket media och övriga politiker gör), men här är det inte intellektuell analys som gäller.

Om Trump lyckas locka tillräckligt många väljare som annars skulle ha struntat i politiken kommer han att bli republikanernas presidentkandidat - inga tecken tyder ännu på något annat. Isåfall får han Hillary Clinton eller Bernie Sanders som motståndare i presidentvalet och vem av dem det än blir, så blir det en enkel motståndare för Trump. Den demokratiska presidentkandidaten kommer att missbedöma situationen och försöka att logiskt plocka sönder Trumps argumentation, eller gå till häftig motattack mot hans mer vansinniga kommentarer - saker som går hem hos en utbildad tjänstemannapublik, men inte hos arbetarna. Allt kommer att gynna Trump hos hans kärnväljare - de som ser ett alternativ till etablissemanget.

Jag upprepar det igen - världens politiker bör på allvar förbereda sig för konsekvenserna av att världens mäktigaste land kommer att styras av vildhjärnan Donald Trump.

Kinas opålitliga statistik och kreditbubblan

Bloggrannen Jojje Olsson (InBeijing) skrev igår en intressant förklaring av varför man inte kan lita på Kinas ekonomiska statistik och då framförallt BNP-siffrorna.
Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.
Även jag noterade för några år sedan att det kom ut via Wikileaks. Så hur såg det ut för 2015?
I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.
Läs vidare hos InBeijing om hur ekonomiprofessor Xu Dianqing räknar på hur mycket man åtminstone måste räkna ner Kinas officiella BNP-siffror, samt de incitament som finns för lokala myndigheter att manipulera BNP-siffrorna.

Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!

Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.
Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!
Det är därför inte överraskande att det för några veckor sedan rapporterades att kinesiska bankers dåliga lån mer än fördubblades förra året, samt att kinesiska bankers utlåning minskade mer än väntat i december till lägre än december året innan. Nu blir det intressant att se hur januarisiffrorna kommer att se ut - normalt brukar det vara en kraftig spik i utlåningen i Kina i just januari, eftersom bankerna tar ut en stor del av årets tilldelade utlåningsutrymme redan då.
Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.

Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.

2016-01-17

Nytt steg i räntevansinnet i Japan

I förra veckan köpte Japans centralbank företagsobligationer till negativ ränta (-0,03 procent) för första gången. Vansinnet med negativa räntor sprider sig därmed gradvis vidare. Uppenbarligen kan det drivas mycket längre än vad någon sansad bedömare någonsin hade kunnat tro. Och baksmällan kommer att bli värre ju längre det hela drivs.

2016-01-15

Oljepriset kraschar under 2008 års botten!

För drygt en vecka sedan kraschade oljepriset (Brent) under de 36 dollar per fat som noterades som lägst i december 2008. I skrivande stund ligger priset på Brentoljan runt 29 dollar per fat, vilket är första gången på tolv år som oljepriset är under 30 dollar per fat. (Klicka på diagrammet nedan för att förstora det.)
Detta kommer att ställa till ännu större problem för världens oljeproducenter (och i viss mån för andra energislag), som jag skrivit om förut.
I den sistnämnda artikeln från oktober 2014 skrev jag följande (när oljepriset låg på 85 dollar per fat).
Följande prisnivåer beräknas enligt Wall Street Journal ett antal oljeutvinnande länder behöva för att få balans i sina statsbudgetar:
  • Iran $140
  • Venezuela $121
  • Algeriet $121
  • Nigeria $119
  • Ecuador $117
  • Irak $106
  • Angola $98
  • Saudiarabien $93
  • Libyen $90
  • Kuwait $75
  • Förenade Arabemiraten $70
  • Qatar $65
Ryssland räknar i sin statsbudget med ett oljepris på 100 dollar per fat.

Vi kan alltså konstatera att ett antal länder kommer att få stora problem med statsfinanserna, utöver de eventuella problem de redan har.
Och nu är oljepriset såpass mycket lägre - det kommer snart att bli en akut situation för många av dessa länder. Och Norge:
Sammantaget kommer alltså Norges näringsliv att drabbas dels av minskad oljeproduktion, dels av minskade olje- och gasinvesteringar. Vi kan alltså förvänta oss sjunkande BNP och det är svårt att se något som skulle vända situationen, förutom ett stigande oljepris.
Högst upp på norska Dagens Næringsliv ser jag krigsrubriken "Så mange norske oljejobber har forsvunnet" och hashtaggen #oljesmellen. Sedan augusti 2014 handlar det om cirka 28000 jobb som försvunnit i den norska oljebranschen.
"Kuttperioden vil foregå frem til selskapene ser bedring i oljepris og underliggende markeder. Med en oljepris på 30 dollar fatet er det foreløpig lite stabilisering i sikte."
Och därunder nästa krigsrubrik "Prisen på Nordsjøolje falt under 29 dollar fatet". Hos NRK konstaterar en analytiker att "Nå er nesten ingenting på norsk sokkel lønnsomt".

Och DN.no säger att 2016 kan bli ett vanskligt år för plånboken för norrmännen och kommer med goda råd hur man kan leva snålare. Ett grundproblem för Norge är att det finns så stor skuldsättning i samhället, på grund av deras enorma bostadsbubbla. Denna skuldsättning kommer att slå hårt när ekonomin backar på grund av lågt oljepris.

2016-01-14

Apropå granskningen av Kommunal

Jag läste (som ni säkert också gjort) Aftonbladets föredömliga granskning av fackförbundet Kommunal. Här är några saker som slår mig:
  • Varför har inte missförhållandena uppmärksammats tidigare, utan först nu när de nått helt orimliga proportioner? Varför har inte revisorerna för Kommunal reagerat? Dags för Aftonbladet att börja ställa frågor till revisorerna också!
  • Det har på ett flagrant sätt brutits mot utskänkningstillstånd. Krogen Metropol Palais torde snart bli av med sitt utskänkningstillstånd, vilket är detsamma som döden för en krog. Det lär då bli ännu större förluster. Eftersom Lyran Konferens (som driver krogen) för att undvika insyn drivs som handelsbolag faller betalningsansvaret tillbaks på Kommunal (vilket hade kunnat undvikas med ett aktiebolag som kan försättas i konkurs).
  • Kommunals kassör Anders Bergström tjänade närmare 1,5 miljoner förra året, vilket motsvarar drygt 120 000 kronor i månaden. Svinaktigt mycket pengar! Till råga på allt får de "fringe benefits" i form av privata gratisvistelser på förbundets konferensanläggning. Hur kan Kommunals lågavlönade medlemmar stå ut med att deras förbundsstyrelse tjänar så grova pengar och har sådana förmåner? Och styrelsemedlemmarna måste vara fullständigt samvetsbefriade om de går med på att tjäna så mycket jämfört med de lågavlönade de representerar. Härmed uppmanar jag Kommunals medlemmar att göra revolution!
  • Kassören lämnar nu Kommunal (men kvitterar ut ett saftigt avgångsvederlag på nästan två mille). Men hur är det med övriga styrelseledamöter? De kan knappast ha varit okunniga om alla de missförhållanden som avslöjats.
  • Tillägg: Det kommer mer! Kommunals styrelse och andra affilierade (t.ex. ledande socialdemokrater såsom utrikesminister Margot Wallström) får attraktiva lägenheter i Stockolms innerstad genom Kommunals och Byggnads fastighetsbolag Polstjärnan. Korruption på hög nivå! Jag har för mig att jag läst om detta redan för några år sedan, men ingen förändring har uppenbarligen skett sedan dess. Nu ser Byggnads också ut att bli indragna och jag gissar att det finns lika mycket korruption att redan ut där.

2015-12-22

Vad sjutton händer med STIBOR?

Nånting absurt hände med STIBOR1 idag - enveckas STIBOR kraschade från -0,47 till -1,79 procent! Se på följande diagram över STIBOR på olika löptider. (Jag har tagit med även december förra året, där ingenting liknande syns som det som hände idag - det är alltså ingen vanlig årstidseffekt.)
Vi zoomar in på december 2015 för att tydligare se vad som hände.
Även enmånads STIBOR har sjunkit markant de senaste dagarna (till skillnad mot längre löptider), om än inte lika abrupt som enveckas. Att enveckas STIBOR ligger så kraftigt negativt betyder alltså att bankerna (eller vissa banker) vill betala för att bli av med likviditet till årsskiftet. På följande bild ser ni vilka banker som vill betala vad för att bli av med likviditet. (Klicka på bilden för att förstora.)
Det är framförallt Handelsbanken som vill bli av med likviditet - de betalar motsvarande en årsränta på hela 5,05 procent för det (det blir förstås bara ungefär 1/52 av det på en vecka). Men även Swedbank har uppenbarligen överlikviditet de vill bli av med inför årsskiftet, då de betalar 2,00 procent.

Jag gissar att denna underliga situation kommer att räta ut sig efter årsskiftet, men jag undrar lite varför detta händer. Jag har dock inte tid att rota vidare i det och har inte kunskaper nog att direkt säga något klokt om det. Det är dock uppenbart att tillståndet i det svenska finanssystemet inte är särskilt normalt och det beror troligen på det rekordlåga ränteläget. Om det är farligt eller inte? Vet inte, men sådana här extrema händelser inger knappast förtroende.

1. För den som inte vet vad STIBOR är så finns en förklaring hos Riksbanken.
"Stockholm Interbank Offered Rate är en referensränta som visar ett genomsnitt av de räntesatser som ett antal banker - Stiborbanker - verksamma på den svenska penningmarknaden är villiga att låna ut till varandra på utan säkerhet under olika löptider."

2015-12-16

Slut på lågränteeran?

Så meddelade USA:s centralbank Federal Reserve idag att man höjer styrräntan med 0,25 procentenheter, precis som förväntat. Det är första gången sedan mitten av 2006 som man höjer styrräntan och framförallt första gången sedan styrräntan i december 2008 i samband med finanskrisen sänktes till nära noll. Sedan dessa har den legat i intervallet 0-0,25 procent.

Till synes motsägelsefullt stiger USA-börserna på beskedet (efter att initial ha fallit en liten bit) - normalt brukar ett högre ränteläge betyda att företagens vinstutsikter försämras och börserna därför faller. Istället tar aktiemarknadens aktörer beskedet som ett styrketecken för USA:s ekonomi.

Det vi ser idag skulle kunna vara ett historiskt skifte - se diagrammet nedan över Feds styrränta från 1954.
Notera hur räntan långsiktigt steg 1954-1981 för att därefter påbörja en lång (om än ojämn) nedgång.

Den stora frågan nu är om det vi ser verkligen är en trendvändning. Vi kan se på exemplet Japan, vars centralbank 2001 sänkte räntan till nära noll. 2006-2007 provade de att höja styrräntan en bit, men var 2008 tvungna att åter sänka räntan, se diagrammet nedan.
Det finns en risk att USA kommer att få liknande resultat - först några månaders försök att höja räntan i små steg och sedan när nästa finanskris slår till åter en sänkning till nära noll.

Men det kan som sagt också hända att det vi nu ser är början på en trendvändning. Mycket är osäkert i dagens finansiella system och många "konstiga" saker har hänt sedan finanskrisen 2008.

Vi får se framöver hur fortsättningen blir, men jag gissar dock att räntehöjningen blir en tillfällig trend och att Fed tvingas sänka räntan igen efter några månader när nästa recession eller finanskris slår till. Jag tror alltså inte att det är någon trendvändning vad gäller ränteläget annat än tillfälligt. Men skulle det visa sig att det faktiskt är slutet på lågränteeran vi ser så kommer världens finansiella system att hamna i en helt ny fas - en svårbedömd sådan.

Vad gäller valutan är dock reaktionen på räntebeskedet mer normal - höjd ränta ger starkare USA-dollar, även om det inte är några stora rörelser - valutamarknaden tycks ha väntat sig räntehöjningen och till stor del tagit ut den i förskott.

Omedelbara effekter av den höjda räntan är som sagt att dollarn blir dyrare. Detta leder i sin tur till att alla som har krediter i dollar får svårare att betala tillbaka dem. Det gäller exempelvis Brasilien, som har världens näst största dollarskuld. Överhuvudtaget kommer råvaruekonomier och "framväxande marknader" såsom Ryssland, Turkiet, Venezuela, Nigeria och Sydafrika att drabbas när dollarn blir starkare. Det i sin tur kan leda till nästa finanskris, som isåfall kan ta sin början i dessa länder.

Brasilien ligger redan risigt till, vilket jag skrev om för några månader sedan. BNP förväntas sjunka 3,7 procent i år och prognosen för nästa år ligger på en nedgång på 2,5 procent. Fitch har idag sänkt kreditvärderingen av Brasiliens statsskuld till skräpstatus. Det beror även på att landet dras med stora underskott i statsfinanserna - runt 7 procent av BNP - och därmed stigande statsskuld. Detta lär inte bli bättre när BNP sjunker.